Visst njuter jag av att kunna gå ut och festa till klockan 5. Visst njuter jag av att jag snart får börja träna igen. Visst njuter jag av friheten att varken vara bunden till en jättemage eller till en familj som inte klarar sig utan mig. Kort sagt; visst älskar jag det liv jag har vid sidan av min familj men de kommande åren är det ändå kring dem allt kretsar. Jag har ju fått en familj som är så fin att jag aldrig ens hade vågat drömma om det.
Nu är det mycket Nils och jag önskar att det gick att köra dagarna i slow forward. Jag önskar mig dubbla måndagar, dubbla tisdagar och minst två november på raken. Samtidigt som jag ser fram emot alla dagar som ska komma så vill jag bara att den som är just nu ska stanna lite längre.
Jag är så tacksam över Lovisa, Nils och Kalle. Jag är så tacksam över att det här är mitt liv just nu.
Inlägg
3 kommentarer:
Kärlek när det är som bäst. Så fint skrivet :)
Kärlek! Bra att stanna upp och glädjas lite extra över just det. Och att berätta det om och om igen för sina älskade.
Du skriver det jag känner!
Har själv två underbara barn och en underbar sambo. Känner mig så lyckligt lottad och den kärlek man känner för barnen kan knappt beskrivas. Ja du vet ju.
Livet är bra härligt ibland :)
Kram!!
Skicka en kommentar