Husarrest

Just nu är det inte tvåbarnschocken som skapar bristen på inlägg. Jag kommer bara inte ut och får nån inspiration. Sitter alltså inte gömd hemma för att jag i lokalblaskan råkade beskriva mina kvarter som "ett ställe som är så dött att man kan tro att nån har släppt en bomb över det". Nej, allt är den där feberns fel.