tisdag 29 december 2009

Kungsholmen goes Finspång

Fridhemsplan, minerad mark

Jag tänker ofta att jag inte kan röra mig på Kungsholmen och se ut som en påse skridskor. Måste åtminstone hoppa ur morgonrocken och sätta på mig rouge för folk jag känner lurar i varenda buske. Nu sitter jag hos en frissa jag inte har varit hos förut men självklart har vi gått i samma skola och hennes lillasyrras kompis lånade mitt leg under ett par år.

Jag kunde lika gärna bo i Finspång.

4 kommentarer:

nipe sa...

Haha, eller i valfri ort i Blekinge...

Kajsa sa...

Eller inte prata så mycket med frisören.. jag brukade vara en tystlåten tråkkärring förrut. Går inte längre eftersom att jag känner frisören, men taxichaffisar och andra får fortfarande stå ut med mitt tigande.

Madlar sa...

Japp, så är det, världen är alltid mindre än vad man tror även i en stor stad ;)

Toves sa...

nipe
Fast jag tror Finspång är min grej. Har dock aldrig varit där...

Kajsa
Jag, inte prata? Dessutom spelar det ingen roll om jag pratar, jag träffar på folk överallt ändå.

Madlar
Ja, här är superlitet. Oftast mysigt dock!