Riktig tomte i 2008 års upplaga
Kalle och jag har en diskussion om huruvida vi med berått mod ska lura i vår stackars dotter att tomten finns. Ni kanske kan gissa vem som står var i den här frågan.
Hur gör ni, kör ni med att man önskar sig saker av tomten eller är ni ärliga med hur det verkligen ligger till?
Lovisas första önskelista, paket och låtsasbokstäver. Frågan är bara vem vi ska skicka den till...
Inlägg
11 kommentarer:
Självklart ska ni berätta om tomten, ni berättar väl andra sagor oxå? För ni tror väl inte att ni kan lura dottern i längden? Oj, en fjortis som tror på tomten?
Tycker det hör till att skriva listor till tomten.
Och så i god tro hämtar tomten listan
Madlar
Precis så säger sambon också men det bär mig lite emot att grundlura henne...
Daniel
Men man kan väl skriva listor till mamma och pappa också? Som hämtar dem med en suck. ;)
haha du ska nog passa dig Tove, om du inte vill ha dagisets alla föräldrar efter dig. Vilket ramaskri det skulle bli om Lovisa kom till dagiset och hävdade att tomten inte finns ;)
Nope, det lurar jag inte i mitt barn.
Jag betalar och väljer klapparna och vill därför ha cred för det efteråt. ;-)
Dessutom känns det rätt onödigt och hela idén med en jultomte är orimlig. Vi pratar faktiskt lite om tomten men skulle sonen på allvar fråga om tomten fanns så skulle han få ett ärligt svar.
Ingela
Haha!
Danitra
Word! Jag vill också ha paketcred.
Förra årets tomte (fadern i bästa skådespelarläge) blev en riktig hit, så vi tänker verkligen inte avslöja att det inte var på riktigt.
Däremot kommer vår tomte inte med alla klappar. Han har en tomteklapp, resten står vi för.
Klart ungar ska tro på Tomten.
Mina ungar trodde också ett tag att jag var Tingeling på riktigt, på natten.
Vår Tomte kom med en tomteklapp, precis som Malinkas, resten stod vi för.
Klart ungar ska tro på Tomten.
Mina ungar trodde också ett tag att jag var Tingeling på riktigt, på natten.
Vår Tomte kom med en tomteklapp, precis som Malinkas, resten stod vi för.
Jävlar vad jag tjatar.
Vi snackar om tomten men den lilla storasystern är helt på det klara på att det är mamman, dvs jag, som klär ut sig till tomte. Man vill ju inte skrämma ihjäl det lilla livet...
Skicka en kommentar