Scuzi, auto moisto

Jag har ju raljerat över det här tvåbarnsmammeriet och dess svårigheter. Härmed kommer en offentlig ursäkt till mina fellow tvåbarnsmorsor. Igår tänkte jag njuta av en tur till ICA Maxi i min ensamhet (klassisk tvåbarnsmammegrej tror jag?). Jag skulle lyssna på bra musik i bilen, ta en kaffe i kundtjänst och skriva ett blogginlägg från den medhavda datorn. I mina desperataste stunder så funderade jag till och med på om jag kunde köpa en kvällstidningsbilaga och sätta mig på kundtoaletten och läsa.

Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Jag lämnade ICA Nazi med en brännande huvudvärk.

När jag körde in i garaget immade hela bilen igen. I min förvirring glömde jag hur man får bort imma och tryckte desperat på alla knappar. Garaget var ett eldorado av bilar, pelare och springande barn. Jag stod i vägen för allt och alla och min kombi kändes plöstligt lika smidig en långtradare.

När jag väl klev ur beklagade jag mig för mannen bredvid som tydligen bara pratade italienska och väldigt lite engelska. Scuzi, auto moisto mumlade jag och gick.

En liten tröst

Och så är det ju inte varje dag man är på båda löpsedlarna

När jag återvände till garaget andades jag ut. Tills jag öppnade bakluckan för att lasta in. Den var full av två vinterdäck och två sommardäck.

Lastade in i baksätet och såg fram emot att komma hem. Jag kom till Fredhäll innan bilen immade igen så mycket att jag fick akutstanna mitt i gatan.

Vad jag lärde mig? 1. Var bortimningsknappen sitter. 2. Aldrig mer en lördagkväll på ICA Maxi.