Sköt dig själv och skit i andra

I kommentarerna till mitt öronpetarinlägg väcktes en snart klassisk fråga som aldrig tycks få något svar: Varför engageras vissa så oerhört mycket av andras sätt att leva med och uppfostra barn? Varför blir ens livsval allmän egendom så fort man blir förälder?

Missförstå mig rätt, det är bra att barn engagerar. Jag har bara så svårt för den här mammaskuldstilen. "Jag gör minsann såhär, alltså är jag en bättre mamma än du". Den typen av åsikter uttrycks överallt, implicit eller explicit. När det gäller föräldraskap måste alla få gå sin egen väg så länge det är inom sunda ramar. Hur tänker de där mammorna* som försöker bekräfta sin egen förträfflighet som föräldrar genom att insinuera att andra gör fel?

Nu menar jag inte att de som kommenterade är sådana utan mer att detta är en företeelse som det generellt finns lite för mycket av idag.

* Det är oerhört sällan pappor