Såhär en av de första vårdagarna gräver jag fram ett par gamla vinterbilder. Lovisa var överlycklig när mormor plockade fram sin snart antika barnspark. Faktiskt en riktig hit för alla generationer.
Jag kan inte låta bli att läsa dödsannonserna och jag kan inte låta bli att gråta under tiden. Det känns så absurt att de är precis bredvid födelse- och bröllopsannonserna. Livet på ett par tidningssidor.
Nu har Nils vattkoppor och han har det rejält, gissar att har hundra stycken minst. Än så länge verkar han inte lida alls av det, får se hur det artar sig. Sen räcker det med vattkoppor på ett tag känner jag.
I morse fick jag ett ryck. Jag skulle baka pizzabullar. Med tanke på att jag misslyckades med morotspuré häromdagen så förstår jag inte riktigt varför. Allt som allt så tog projektet drygt tre timmar men det konstigaste är att de blev goda. När jag la på fyllningen insåg jag att jag hade gjort egen pizzadeg, tur att jag inte fattade det innan jag satte igång. Har förstått att sånt gör bara de riktigt ambitiösa. Alltså den exklusiva skara jag numera hör till.
Konvergensteorin innebär att de som var snygga som unga dalar i utseende medan de som var fula blir snyggare med åren. Vid en viss given tidpunkt möts de. Jag hörde nog till den första gruppen när det begav sig. Nu har jag två ungar innan 30 och ingen hel akademisk examen (än). Det är bara jobbet på fabriken som saknas.
Vid ett eventuellt skoljubileum får jag helt enkelt leva på klassfestsyndromet. Alltså att vid en klassfest sätts konvergensteorin ur spel och folk återfår sina gamla roller.
Hur är det med konvergensteorin? Blir du snyggare eller fulare med åren?
(Och visst finns det andra typer av konvergensteorier som inte är från "Solsidan" men det är andra historier.)
Idag glömde jag att jag inte kan laga mat*. Blev raskt påmind om ett av budorden från när Lovisa var liten: Jag skall inga andra gudar hava jämte Semper.
På minussidan: 30-årskris, tvåbarnschock, snökaos, bloggtorka, måndagsångest, stormvarning - det är mycket nu.
På plussidan: Nyss fick en av mina bästa vänner en son så nu sitter jag med glädjetårar strömmande ner för kinderna. Två av de andra viktiga vännerna är gravida - det är mycket nu.
Mycket jobbigt och mycket bra, allt på en gång. Det är väl så det brukar vara.
Kungsholmsbo i exil.
Gillar sin familj och sina vänner och har hjärtat både hemma och på Holmen. Tränar mycket och skulle hellre gå i skytteltrafik till franska Rivieran än till Fridhemsplan.
Aktiviteten här är är av varierande intensitet, på Twitter och Instagram är jag mer pålitlig. @tovekungsholmen