När vi berättade att vi skulle ha ett barn till så blandades alla grattis med illa dolda leenden och kommentarer om att nu var det slut på sovmorgnarna. Lovisa sover ju gärna till både 10 och 11 när tillfälle ges. Helt slut blev det inte, vi har fått Nils att sova till 9 flera gånger och vi jobbar hårt på en timme till.
De senaste nätterna har vi dock skickats på studiebesök i hur många föräldrar har det jämt. Här på landet sover vi i samma rum alla fyra. Nils är väldigt lättväckt och Lovisa låter ibland i sömnen. Den ekvationen får ingen bra lösning - två "morgnar" på raken har jag gått upp med en superpigg Nils klockan 5.
Jag säger inte att jag förstår hur det är att ha det såhär jämt men jäklar vad impad jag blir av alla er som har det så. Önskar er sjukt många och galet långa sovmorgnar i pensionspresent!
(Att Nils dessutom har lärt sig resa sig och måste göra det nonstop när han egentligen är jättetrött och ska sova gör inte saken bättre. Han brukar somna själv, nu krävs en timmes jobb för att övermanna honom.)
lördag 26 juni 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
1 kommentar:
Ja man får väl ändå säga guuud så skönt ni har det. Grattis! Min älskade lillkille fyller ett år i dagarna och det har varit ett år av extremt lite sömn= en ledsen mamma med extremt dåligt humör. Det dröjer lääänge innan det blir några fler barn gjorda... Måste sova först... En utopi?
Skicka en kommentar