tisdag 28 september 2010

Jag ljuger jämt för barnen


Ganska ofta kommer det barn som vill ha våra pantflaskor. Den dagen de även tar med sig glas, tidningar, kartonger, papper, plast, metall, batterier, glödlampor, elavfall, matavfall, farligt avfall och grovsopor så får de mina flarror. Tills dess ljuger jag och säger att vi inte har några.

4 kommentarer:

Lisa sa...

Hahaha, ja herregud då skulle de komma hit! De skulle behöva en lastbil för att få med sig all pant, men vad rika de skulle bli! Tror inte vi har pantat sen vi flyttade in i december 08.. =) Har man utrymme till övers (gammalt pannrum) så har man!

Pino. Gonatt.

Lisa sa...

Kom på en sak: vi döper om pannrummet till pantrummet så låter det genast som att det är meningen att man ska fylla det med pant och vi (jag) behöver inte skämmas så mycket. Problem solved.

Och sen när barnen ringer på dörren så kan vi bara visa dem ner i pantrummet och låta dem plocka på sig allt de kan bära.

Vi kanske tom får rabatt på jultidningar eller första maj-blommor som tack för vår generositet.

Fan man tänker ju alldeles lysande bra såhär på kvällskvisten!

Tove Kungsholmen sa...

Nej, nej - släpp in MIG i pantrummet! Verkar som om tågbiljetten ner kan betala sig.

Mkt kreativ omdöpning av rummet måste jag säga!

Johanna sa...

Hittade din blogg av en slump och fastnade totalt! :)