Självklart ska man välja det namn man tycker bäst om men med tanke på att det inte är man själv som ska heta det så kanske man kan tänka två gånger.
fredag 1 oktober 2010
Vad heter dina barn? Och varför?
Jag tycker att det är intressant hur folk tänker när de döper sina barn. Varför väljer man årets vanligaste namn? Eller något urspejsat som klingar mer 2000 än milleniebuggen? Varför väljer man syskons namn ur vitt skilda "genrer"?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
15 kommentarer:
En kollega sa en gång till mig att jag valt svennenamn till mina barn. Men jag har inget behov av att utmärka mig genom att ge mina barn tetiga namn.
Michaela, Amanda och Gabriel heter de. Jag valde dem enbart för att jag tycker att de är fina! Och passar mina barn!
Jag, eller vi, ville inte att våra barn skulle heta som alla andra.
Hittade båda barnens namn på Internet...:)
Timea och Milian.
Mycket passande namn, då de så klart är unika barn.;)
Våra barn heter Lova och Malte. Vi har ett son-namn i efternamn och ville att de skulle ha korta, lite ovanliga, och svenskklingande namn. Det där med ovanliga blev väl lite sådär. Lova visade sig bli årets raket 2002 när hon är född...
Sen gäller det ju att hitta ett namn som både mamma och pappa kan tänka sig och det var inte helt enkelt i vårt fall!
Det är ju det här med att enas. Första gången fick han välja mest (inte helt själv naturligtvis, tänkt den katastrofen!) och det blev Emilia. Andra gången fick jag bestämma mest och då blev det en Noah. Den enda anledningen är att det var två bra namn som vi kunde enas om. Våra listor låg en bit ifrån varandra ;)
Oj oj oj listan vi hade till ettan var enormt lång. Han gillade inte det jag ville och vice versa - det blev en Miranda, det enda namn som hängt med hela tiden. Till tvåan hade vi inget... Men nån vecka efter hon föddes blev hon en Lisen. Tacksamt att rimma på jag vet, men är det inte namnet så hittar väl ungar nåt annat att retas med...
Lustigt, Ester & Nils var 45:e namn på SBC:s namnlista för 2009...
Lovisa var på plats 30, och Erik på plats 12 för 2006.
Det kändes lite jobbigt att Erik var så pass vanligt, men det var det namnet som var bäst trots allt.
Till slut måste känslan (och att vara eniga) avgöra, och inte hur vanligt namnet är.
vi hade en mkt kort lista över namn vi var enade om. Stella ville båda, Caroline ville absolut Marcus (efter en misstänkt barndomscrush på monaco-sessan!) Jag assade mer åt mobbande tjejer på högstadiet-hållet...
Vi testade sen positivt efter 3 års kämpande på just Stellas namnsdag så det kändes givet. Nu är hon döpt till Stella Maria Margareta "rediga kalendernamn" som barnmorskan på amningshjälpen uttryckte det. Jag har dock börjat gilla Caroline så om nästa blir en tjej är det klart. Killnamn har vi bara ett, Alexander. Kan inte komma på nåt mer men så kanske inte det behövs heller.
Känner mig lite träffad :) Molly och Otto är väl ur helt skilda genres, och Molly har jag varit tveksam till flera gånger men hon ÄR en Molly... Känns dock konstigt att hon ska heta det även som 50-åring, mer av ett flicknamn kan tyckas. Men å andra sidan kommer hennes kollegor heta tindra och liknande så... Otto är väl mer av ett klassiskt gubbnamn, ursamma genre som vi har haft samtliga namnförslag sen 2008. Ett försvarstal!
Vi kör också skilda genrer - Roy och Nils. Till ettan ville vi ha ett kort namn, helst tre bokstäver. Till tvåan hade vi tre förslag som jag tycker passar med Roy, men när han kom kändes det inte som att något av de namnen passade. Därav missmatchen:)
Hugo och Svea. Vi har helt enkelt valt det finaste pojknamnet och det finaste flicknamnet vi vet och vi har varit helt överens om båda namnen och knappt behövt diskutera namnval alls. Vi gillar "gamla" namn, ett tidigt alternativ till Svea var Hilda. Hade Svea blivit en pojke hade det nog däremot blivit problem...
Min dotter heter Erin Agneta Philomena.
Agneta från mormor och Philomena från farmor)
Erin betyder "of Ireland", på svenska blir det "från Irland" och det är hon.
Ja, hon är från Irland, född på Holles Street Maternity Hospital den 7 oktober 2008.
Gud vad tiden går snabbt!
Stella och Molly heter våra barn. Innan barnen föddes var vi inne på Ester, Maja, Valter, Tom, Eliott mfl men Stella och Molly var väl de namnen vi kunde enas om antar jag, och för att vi tycker de är fina så klart!
Nils heter Nils för att det är det absolut finaste namnet som finns. Vi var helt överens, ingen diskussion alls.
Svea var svårare - första timmarna/dygnet hette hon Maj, men sen tyckte vi hon såg mer ut som en Svea. Favoriten var annars Ester, men det passade inte bra med efternamnet.
Nils heter Nils för att det är det absolut finaste namnet som finns. Vi var helt överens, ingen diskussion alls.
Svea var svårare - första timmarna/dygnet hette hon Maj, men sen tyckte vi hon såg mer ut som en Svea. Favoriten var annars Ester, men det passade inte bra med efternamnet.
Med ettan bedrevs långa diskussioner om namn vi skulle kunna enas om utan att komma någon vart tills jag en dag på stan hörde någon ropa på sin son Sigge. Jag la förslaget och det gillades. Dock, för att minnas min farbror som gick bort på tog för tidigt så heter sonen faktiskt Sigurd efter honom, även om han för det mesta kallas Sigge. I övrigt heter han Nils Valdemar Sigurd, alla namn kan härledas i släkten.
Så när det var dags för tvåan fick jag nästan panik när jag gick på övertid och det inte fanns ett enda namn vi kunde enas om när det gällde pojkar. Efter en del sökningar på lite övriga fornnordiska namn (för att hålla lite samma stil) så fastnade vi lite för Vidar. Ut kom en pojke och Vidar blev hans namn, Karl Vidar Albert där Karl och Albert finns i släkten.
Tänkte nog satsa på en trea ngn gång, vi kommer försöka hitta ett fornnordiskt namn då också, har vid det här laget en del tjejnamn på lager som inte behövt användas. Blir det en kille till får vi väl slita håret en gång till då.
Skicka en kommentar