På väg till dagis första dagen
Inskolningen har gått okej. Han blev mer och mer mammig för varje dag som gick, på onsdagen pep han omkring själv hela dagen och på fredagen ville han mest sitta i mitt knä. Förmiddagarna på den isiga gården gjorde min annars så aktiva kille till en kall, stillasittande liten klump. Han åt inget vidare någon av dagarna heller, han var för trött och så var det så mycket att titta på. Det han gillade bäst var vilan, han somnade som en liten sten på sin madrass alla dagarna. Jag stod och kikade på honom genom glasdörren och det kändes overkligt att det var hans nya vardag. Ett eget liv, utan oss.
Imorgon bitti är det skarpt läge. Då ska jag lämna honom och gå därifrån. Det gör ont i hela mig bara jag tänker på det. Men det blir bra det här, det blir det.
Inlägg
4 kommentarer:
Åh, jag minns min lilla klump! Han skolades också in i januari, och hade precis lärt sig gå. Så han bara stod rakt upp och ner, med armarna med för stora vantar som avslutning stickande ut som på en trött pingvin.
Inte lätt att vara liten och ha hårda skor och bylsig overall på sig.
usch.. Gjort det 3 gånger och snart är det dax att genomlida det en 4de. Tycker det är helt skruvat att man ska behöva köra iväg så små barn till dagis.. Man får va glad att de små liten är starkare än man tror och vänjer sig så fort. Men visst blir det bra även om det inte känns så just i skrivandets stund..
Det kommer bli bra! Jättebra! Men jag vet ju hur det känns och fasar enormt mycket inför nästa barn som förmodligen blir om ett år. Det är väl lite traumatiskt för alla, en stor omställning, men jag håller tummarna att Nils snart är inne i sina nya rutiner och får många kompisar.
Åh. Det går alldeles för fort nu!
Skicka en kommentar