tisdag 9 augusti 2011

Hur Kungsholmen har påverkat mitt liv

Vi är tillbaka i stan. På gott och ont. Härligt och vemodigt på samma gång.

Jag tänker ibland på hur det hade varit om jag hade vuxit upp någon annanstans än på Kungsholmen. På landsbygden till exempel. Jag får för mig att jag då hade varit en helt annan person med ett annat tempo och andra värderingar. Det där sista behöver ju inte alls stämma men jag hade antagligen inte fått akut stresspåslag av folk som står på fel sida i rulltrappan.

Häromdagen började jag fundera över hur annorlunda mitt liv hade varit även om jag hade vuxit upp på Söder eller Östermalm. Alla mina närmaste vänner träffade jag i grundskolan så de hade inte funnits i mitt liv. Jag hade säkerligen heller inte varit gift med Kalle. Därmed hade Lovisa och Nils inte funnits. Tanken svindlar på ett ganska obehagligt sätt.

Hur har du präglats av platsen där du växte upp?

7 kommentarer:

Västgötskan sa...

Tja, väldigt bra fråga. (Jag håller med om att det känns lite obehagligt att tänka på).

Men hade jag vuxit upp i stockholm hade jag förmodligen (liksom alla stressade "däruppe") varit hysterisk när en lantlolla som jag besöker storstan och "råkar" stå på "fel" sida rulltrappan... ;-D

A sa...

Inte alls tror jag för jag flyttade så mycket. Men flyttandet i sig har nog påverkat mig till att bli både flexibel och lite rotlös på samma gång.

Sus sa...

Tja..jag väntar gärna ett par tunnelbanor för att slippa trängas, jag blir inte stressad i kön på ica och jag blir fortfarande lycklig av stadens utbud och uppskattar det verkligen.

Och jag har ett par foppatofflor. Beiga. 49 kr. Till duschen på landet och till tvättstugan. Jag råkade ha dem till ica i går, men det gör inget.

Jag är ju så otroligt charmig i dem.

Facebook-Sarah sa...

Jag har definitivt påverkats. Född o uppvuxen i Västerbotten. Men jag tycker att jag har blandat det bästa av 2 världar. (Sthlm/Västerbotten)

Nipe sa...

Öh, ja. Har man vuxit upp i innersta småland kan man liksom inte bli annat än ganska bonnig. Men jag står på "rätt sida" i tunnelbanan ändå, lite har man allt lärt sig den hårda vägen i livet ;)

Christel sa...

Ja, det påverkar nog. Jag tror allt man gör påverkar hur saker blir. Till och med något så simpelt som om du hade råkat vara sjuk just den dagen du träffade Kalle, och legat nerbäddad hemma, så hade ni kanske aldrig heller träffats.
Men det är lite det som är det fina med livet va? Att det är en tom duk som vi målar, fyller med liv. (Förlåt för klyschan jag just serverade. Kom på att det lät som jag är ungefär 103 år gammal. Det är jag btw inte.)

JossiP sa...

Min påverkan: Värderar intuitivt platser i antal höga/gamla lövträd man kan se omkring sig; bok, kastanj, ek, lind osv - en slottspark från 1700-talet är liksom full pott :-)