Vi är tillbaka i stan. På gott och ont. Härligt och vemodigt på samma gång.
Jag tänker ibland på hur det hade varit om jag hade vuxit upp någon annanstans än på Kungsholmen. På landsbygden till exempel. Jag får för mig att jag då hade varit en helt annan person med ett annat tempo och andra värderingar. Det där sista behöver ju inte alls stämma men jag hade antagligen inte fått akut stresspåslag av folk som står på fel sida i rulltrappan.
Häromdagen började jag fundera över hur annorlunda mitt liv hade varit även om jag hade vuxit upp på Söder eller Östermalm. Alla mina närmaste vänner träffade jag i grundskolan så de hade inte funnits i mitt liv. Jag hade säkerligen heller inte varit gift med Kalle. Därmed hade Lovisa och Nils inte funnits. Tanken svindlar på ett ganska obehagligt sätt.
Hur har du präglats av platsen där du växte upp?