Det är inget nytt och revolutionerande precis men är man "utan" internet ett tag så framstår många sociala medier plötsligt som en ankdamm eller nån sorts klubb för inbördes beundran. Jag vet inte ens hur jag ska närma mig min egen blogg, den känns som en främling trots att vi känt varann så länge.
Frågan uppstår, som så många gånger förr - borde man bosätta sig i en grotta med familjen, gymet och en svartvit tv som enda sällskap?
Svaret är väl som alltid nej.
söndag 1 april 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Jag känner igen känslan.
Och även fast folk inte tror på det så tänker jag mer och mer på att sluts blogga.
Fast ändå fortsätter jag...
Varför?
Bloggvärlden är inte allt så jävla rolig faktiskt.
När man kommer tillbaka såhär hux flux känns den rätt skruvad faktiskt. Men det är den ju annars med. Ibland är det kul, ibland snarare...sorgligt.
Jag tror det gäller att man håller en distans - det är inte viktigast i världen - men väldigt trevligt. Åh du är saknad bara så att du vet!
Ähh, något slags missbruk ska man väl ägna sig åt? Antingen gillar man att blogga eller inte. Djupare än så behöver det inte vara. Förresten, nu finns köksbilder på min blogg. Har för mig att du ville ha en hint om det.
Åh som jag känner igen det där! Det är så det brukar bli för mig. Något händer och plötsligt känner jag....varför slösar jag bort en massa tid på att blogga?????? Så lägger jag ner... men kan inte hålla mig. Och vips har jag börjat igen!
KLART du ska springa Tjejmilen med mig! Sus ska hålla champagne på kylning vid sidan av alla motionärer. Eller hur var det SUS?
Försök, Tove. Försök!
Det är okej att vara kräsen och bara blogga när inspirationen visar sig. När man ser en knasig skylt.
T.ex. om "bots" i skoaffären... boten Anna eller?? :-)
Jag håller med dig!
Men den där klubben är väl lite så, att man tycker att man "lär känna" ett fåtal bloggare..?
Men annars har du en bra poäng. Tanken har slagit mig också. Men samtidigt är det jävligt kul (när man har tid och inspiration).
Bloggen för mej har blivit som en dagbok, det är jättekul att titta bakåt och minnas, och med bilder så blir det roligare läsning än min gamla vanliga 5 års dagbok.
Sen är det ju himla kul med kommenatarer och nya bekantskaper i cyberspace! Men blogga får ju aldrig bli något måste- det ska vara kul!!!!
Tooooooove: komsi komsi.... jag saknar dig!
Skulle var typisk dig (tror jag) att tänka "om jag får 10 kommentarer så fortsätter jag blogga".
Om det är så får du din tionde här!
Kram
Så är det!
Fia FIT
Haha, nej du, så lätt lägger jag inte av. Nu har jag tolv kommentarer så då får jag väl fortsätta for ever. :D
Skicka en kommentar