Ikväll skulle L bada och för att rationalisera kvällsaktiviteterna så hoppade jag i själv också. Vi badade hur länge som helst och L skrattade sig igenom alltihopa som hon ofta gör oavsett aktivitet. Gladare tjej får man nog leta efter. Hon inleder de flesta dagar med gurglande skratt från sin spjälsäng bara någon minut efter att hon vaknat. Undrar så vad det är hon skrattar åt jämt och önskar att man kunde få vakna bara hälften så glad...
I badet härmade hon det mesta jag gjorde. När jag tvättade ansiktet började hon genast sätta händerna för sitt ansikte och när jag bubblade under vattenytan så stoppade hon genast ner sitt lilla fejs i vattnet. Det resulterade bara i en hel del badvatten i magen tror jag, men ändå!
Älskar henne så outsägligt mycket.
Kajsa skrev ett fint inlägg idag om en av de första promenaderna hon gått med sin nya, lilla dotter. Det var ganska precis ett år sedan. För ganska precis ett år sedan hade jag så smått vant mig vid att ha en barnvagn attachad till mig och var på väg mot det läge de flesta nyblivna mammor hamnar i; barnvagnsmode (mode är alltså engelska här, inte en trend)
Det yttrar sig i att en dag ska man ut och gå utan vagnen. Det känns helt sjukt! Man vill liksom gå med båda armarna framför sig och händerna kupade runt ett fiktivt handtag... Då undrar man vad det är som händer med en. Lugn, bara lugn. Efter avslutad mammaledighet återgår man till normalläge och det känns helt ok att bara gå med sig själv.
Nu drog texten iväg med mig. Egentligen hade jag tänkt kommentera Kajsas vackra text om den där första promenaden. Såhär någonting kommenterade jag på hennes blogg;
"Första promenaderna efter BB, man gick som i ett vacuum, helt i sin egen värld och det kändes som om man varit borta en evighet. Inte konstigt egentligen, hela livet hade ju ändrats som i ett trollslag".
Funderar på att sätt pers i bloggande nu faktiskt... Inte bara i längd på inläggen utan även i antal på en och samma dag. Den som läser får se.
Inga bilder på vare sig barnvagnsmode eller badbrudar. Det första har jag ingen bild på (men det vore onekligen kul att ha) och det andra skulle jag inte publicera en bild på ens om jag haft en.
tisdag 8 maj 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Barnvagndmode, ha ha! Bra ord. Jag undrar om det går att se på en att man är lite lost när man går på gatan. Fast nu har ju utflykterna själv varit så många att det börjar släppa, men i början - shit. Då var det nästan otäckt utan vagn på stan.
Ja, visst var det läskigt. Kändes som man hade glömt eller tappat ngt hela tiden plus den där känslan av att vilja skjuta ngt framför sig hela tiden.
Min allra första barnvagnsfria tur gick till Thelins för fika med aprilmorsorna. Somliga nyförlösta med kotte och somliga tokgravida. Jag var den enda nyförlösta men utan kotte.
Kalle o Lovis var i hans mammas verkstad och jag undrade hela tiden om hon inte var hungrig o trodde att han skulle ringa o pipa. Det gjorde han såklart inte för det gör han aldrig har jag lärt mig...
Min första barnvagnsfria promenad gick till apoteket!
Ja, i början kändes det overkligt att vara ute utan vagn. Många gånger fanns det saker jag behövde i skötväskan, men den var inte med...
Skicka en kommentar