Att sakna stan

Västermalmsgallerian vs. Coop Nära

Café Koppar vs. Pizzeria

Promenera vs. skaka buss

Altan vs. stekhet lägenhet utan balkong

Badbrygga och badkar vs. dusch med varmvatten i max sex minuter

Egen tvättmaskin vs. tvättstuga i källaren att dela med 22 andra

Ja, man kan vrida på det hur som helst. Just nu har vi det ungefär 100 ggr bättre här än på gamla stället. Jag är en obotlig nostalgiker som kan sakna, sakna, sakna tills jag blir galen. Jag både plågas av och älskar att vältra mig i saknad. Samtidigt är jag en inbiten stadsbo och Kungsholmen kommer alltid, alltid att vara platsen som finns i såväl själ som hjärta.

Det har gått några timmar sedan förra inlägget men tankarna har fastnat i de banorna. Kanske för att vi på väg hem från landet åkte direkt till gamla huset men bara för att köpa thaimat som vi sen åt på nya altanen. Kanske för att vi definitivt bestämde att gamla lyan kommer att ägas av någon annan fr.o.m. dn 13/7 (fredagen den 13:e moahaha). Kanske pga den där bilturen genom stan. Kanske för att stan är som härligast en solig försommarkväll. Kanske för att vi varit fem dygn på landet och det alltid får mig att längta till stan. Kanske ngn helt annan anledning.

Just nu är jag helt övertygad om att jag trivs just här. Jag älskar att bo här men jag saknar några av de attribut som innerstan har och det kommer jag inte ifrån. Men jag har ju lovat både mig själv och Holmen att jag kommer tillbaka.

Måste bara bli av med klumpen i halsen. Och tårarna. Blä för att vara en känslosam, stadsälskande nostalgiker!

Bilden har varit med förut. Tänker ha med den så fort jag längtar till Holmen...