Eller end of an era?
Idag ska vi gå på vårt första "kompisbröllop", Emma gifter sig med sin Johan kl. 16. Hon är den första av mina tjejkompisar, tom den första i min närmaste umgängeskrets som gifter sig. Jag är superladdad och ser verkligen fram emot dagen och kvällen trots att jag ska ha både klänning och högklackat och hålla tal. Pratandet är väl inget problem men det är inte min favoritklädsel precis.
Tror och hoppas att dagens bröllop bara är startskottet för många år fyllda av "kompisbröllop". Mina känslor är trots det lite kluvna. Har alltid tyckt att äldre bekanta som springer på bröllop var och varannan helg känns så himla vuxna. Perioden då ens kompisar gifter sig markerar ett definitivt slut på ungdomstiden, det är bara att hacka i sig helt enkelt. Tack för den Emma! ;)
Bild på inbjudningskortet, lite ankommet efter ett par mån i köksfönstret
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar