Nostalgiåk

Häromdagen åkte jag rulltrappa på t-centralen, från blåa linjen upp till biljetthallen. Vet inte när jag åkte där sist men det var längesen. Det såg inte ut som det alltid har gjort, inte bra. De rulltrapporna är fjortis för mig. Låter kanske sorgligt för en lantis men de är en del av min uppväxt, känns som vi åkte där jämt.

Började iaf fundera över hur ens uppväxtmiljö och boendemiljö präglar en. Jag är ju tokpräglad av Stockholm i allmänhet och Kungsholmen i synnerhet. Varför blir vissa människor så medan andra bara vill bort? I förlängningen tänkte jag på om jag hade varit en annan person om jag bott kvar på Holmen. Fick för mig att jag skulle ha varit trendigare och mer stressad men det är såklart inte sant.

Tror att den där hemkära eller icke hemkära sidan är genetiskt betingad precis som det mesta annat. Min pappa har bott i samma kvarter nästan hela sitt liv och jag är ganska lik honom på gott och ont.