måndag 11 februari 2008

Ledsen

Lovisa är oerhört pappig sedan snart ett år tillbaka. För det mesta är det ok, någon gång är det skönt men ibland blir jag ledsen. Ikväll var en sån kväll. Efter att ha fixat hela morgonen, lämnat på dagis, jobbat, hämtat på dagis, varit på en trevlig "playdatemiddag" hos Petra och Casper och slutligen gjort henne iordning för natten så såg jag fram emot en mysig stund med saga och godnatt. Men plötsligt är det bara pappa som gäller och jag blir utvisad ur hennes rum med ett "nä, mamma!".

En sån kväll när jag dessutom är riktigt trött då kan jag faktiskt inte hålla tårarna tillbaka helt.

6 kommentarer:

Kajsa sa...

Usch, det låter jobbigt! Jag tycker det kan vara sårande de få gånger Lydia avvisar mig, och hon är ju ganska mammig så gångerna är otroligt få. Varför måste ungarna rangordna sina föräldrar överhuvudtaget?! Jag tycker vi avskaffar det. Inte trevligt för någon av päronen.

Cec sa...

Det här hade jag nog missat. Förstår att det är jobbigt; speciellt när du redan är trött. Känner så väl igen känslan när allt blir övermäktigt pga trötthet.
Jag tycker det är skönt att E är "mappig" - det underlättar.
KRAM

lillasysteryster sa...

Åh. Jag förstår precis hur du känner! Olivia har från dag 1 varit pappas tjej och trots att alla sa "det vänder snart" så har det inte gjort det. I 4½ år har jag kommit i andra hand och det är inte särskilt kul... Jag är oerhört lycklig över att Isak är mammig, det är min revansch som mamma och jag njuter av varje sekund som han vill kramas med mig!!

Johanna sa...

Jaimee har åxå sina perioder, och fy å tvi vad det e jobbigt att bli avvisad!... Håller med Kajsa till punkt och pricka!... Dags att avskaffa rangordning å utvisningar! Hoppas det vänder för dig snart..

Emma sa...

Malcolm vill bara ha mig. I princip. Han knuffar bort pappa, om inte jag t ex precis har sagt till honom på skarpen och han är lite sur, då duger pappa i typ 5 min.

Jag önskar det vore lite mer uppdelat. Både för Mattias och min skull. För visst är det oerhört smickrande, men också rätt jobbigt att jag knappt hinner in på toaletten innan han ropar (trots att pappa är där), att han alltid ska ligga klistrad under nätterna etc.

Och Mattias ser honom inte lika mycket (p g a jobb), det vore rättvist om Malcolm kunde ty sig till honom lite mer när de väl umgås. Men jag gissar att det är en del av orsaken till att det är så här...

Annika sa...

I know the feeling, som du redan vet. Just nu har det blivit bättre, när S inte är hemma. På morgonkvisten kan jag få mycket gos och det hörs nu även ett och annat "mamma bära".
Åk iväg på en liten weekend eller liknande med henne. Kanske med en annan mor och dotter i samma ålder. Det har jag tänkt göra sen när jag inte ammar Morris längre.