onsdag 13 februari 2008
Mindre
Undrar ibland hur det är att bo i en småstad. Inte en halvstor typ Linköping eller Luleå utan i en riktigt liten stad, eller ort kanske det heter då. Föreställer mig att det är både mysigt och obehagligt men jag lär aldrig få veta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
Precis så tänker jag också ibland, men kommer aldrig ta det steget.
När jag var tonåring tänkte jag: Vad trist det verkar vara att bo i en sådär stor stad som Stockholm eller Gbg. När man ska ut och festa där kan man ju aldrig vara säker på att få träffa på HONOM med stort H (och O och N och O och M).
I Arvika var det i princip en garanti. Något av värde (beträffande fest i a f) inträffade högst en gång i månaden, på ETT ställe, och dit gick ALLA, inklusive HAN!
Jag har nu omvärderat ;)...
Men visst finns det en och annan fördel, men mest ger ett besök i "min" småstad ångest numera - även om ett liv i småstaden för alltid kommer finnas med ibland mina erfarenheter!
Håller med Emma för fullt där. Fördelen som jag ser det är ju huspriserna, jag har kompisar som köpt villor för 300 000. Helt sjukt! Tänk vad mycket pengar de har över varje månad!
Det är jätteskönt. Praktiskt. Och rätt mysigt. Nackdelen är pytteliten arbetsmarknaden. Stor nackdel, men när man väl har sitt på det torra är det bara att leva och njuta.
flyttade från sthlm till hultsfred i våras. oftast är det himla härligt, bor på landet så allt är ju så vackert även om det är vinter utan snö och med regn. det bästa med att bo som jag gör är att här är det svart om vintern och inte grått som det är i sthlm.
och sen ser man stjärnorna. det är fint det med.
Skicka en kommentar