Svettigt

Sitter på tidningsförlaget och fick ett samtal från en skåning som ville ge bort en prenumeration till sin pappa. Fine. Hans skånska var inte fine. Jag kände mig som den spånigaste på jorden när jag gång på gång frågade om och missuppfattade.

Till slut sa jag att allt var klart och la på trots att jag knappt hade fått med någonting. Efter lite detektivarbete har jag insett att killen hette Christer och inte Christos. Pappan hette Jan och inte John och han bodde i Skillinge, inte i Fillinge.

Direkt efter ringde det en dansk. Nu har jag börjat utveckla lätt telefonskräck.