Vaginala lobbyn del II

Det blev så mycket. Så långt. Jag blir så engagerad. Vill skriva mer så det fick bli en del två.

Om amningsfascismen som råder i Sverige
Vi har redan världens högsta amningsrate. Världens högsta. Nu kan man säga att det är tack vare amningsfascisterna och de så kallat amningsvänliga sjukhusen. Fine men satsa för Guds skull fortsättningsvis pengarna där de skulle kunna göra en enorm skillnad. Där barn dör för att deras mödrar ger dem skitersättning. Eller där barn dör för att deras mödrar gör ersättning på smutsigt vatten. Där de egentligen inte ens har råd med ersättning. Där både barn och mödrar verkligen skulle tjäna på att amningsraten höjs.

I sverige ammar drygt 99 procent av alla på BB. Ändå läggs resurser på att öka denna siffra. Man vill kasta 100 procent tutte i fejset på frassarna, tyskarna och grekerna. Där de bombis ger spädisarna olivolja i nappflaskan och där folk är lyckligare.

Om vaginalfödselfascismen som råder i Sverige
Här kan jag köpa båda sidors argument. Efter gedigen research har jag kommit fram till att ingen kan säga att det ena förlossningssättet är bättre än det andra. Det är helt individuellt och grundas på så många faktorer att bara kvinnan själv och en läkare som gjort en djupgående analys av hennes förutsättningar kan svara på vad som är bäst. Idag görs inte en enda sådan analys i Sverige. Det törs jag lova.

En otroligt onyanserad bild av kejsarsnitt lyfts fram i såväl kvällspressen som mer seriösa medier. Den här bilden eldas hela tiden på av en stor grupp inom ämnet allför okunniga barnmorskor som tycker sig ha vetenskapligt stöd. I vilken utsträckning de verkligen har det vet varken de eller jag.

Det sorgligaste är när man hör barnmorskor referera till vaginala förlossningar som "vanliga" förlossningar. Eller när de kommer med rena lögner som att mamman och barnet nödvändigtvis måste separeras, mamman får inte barnet till sig osv. En sorglig aspekt på vaginal förlossning är att det talas alldeles för lite om de problem vaginalförlösta kvinnor ibland får tampas med. Problem med att sitta första tiden, infektioner i och runt slidan, urin- och analinkontinens, sexrelaterade problem, hemmorojder som minskar rörligheten, sfinkterrupturer (när kvinnan spricker "hela vägen") och annat mindre trevligt. De negativa aspekterna på kejsarsnitt har nog de flesta kvinnor i barnafödande ålder fått inpräntat med den bröstmjölk de själva föddes upp på.

Inte någon gång har jag hört pappans ökade ansvar och viktigare roll lyftas fram när det debatteras amning och kejsarsnitt. Inte någon gång har jag hört en könsrollsdebatt kring detta. Inte någon gång har jag hört det sägas hur positivt det kan vara för hela familjen med en mer neutral arbetsfördelning. Inte någon gång har jag hört någon lyfta fram det positiva i att mamman kan få en vettig sömn eller få tid för sig själv utanför hemmet. Det positiva i att mamman måste släppa ansvaret. Inte någon jävla stans.

Det absolut sorgligaste jag har varit med om när det gäller de här frågorna var ändå informationsbrevet om riskerna och fördelarna med snitt kontra riskerna med vaginal förlossning som jag fick på Karolinska sjukhuset i februari 2006. Önskar så att jag hade haft det kvar.

Listan för riskerna med snitt var utförlig och tre gånger längre än delen med riskerna vid vaginal förlossning. Den obetydligaste risk var nämnd. Listan på risker vid vaginal förlossning var kraftigt nedbantad mot hur den borde ha sett ut. Många risker var underdrivna eller helt utelämnade. Det värsta var att man hade använt statistikens hjälp. När det gällde vaginal förlossning hade man sifferuppgifter endast vid de minst förekommande riskerna medan man vid snitt hade siffror vid de mest förekommande. På listan med fördelar var förhållandet naturligtvis det omvända. Riskerna vid vaginal förlossning uttrycktes också i siffror som X av 10.000 medan man vid snittriskerna använde sig av enklare uttryck såsom 1 av 3 eller två tredjedelar.

För den som har läst lite statistik, matte eller bara är normalbegåvad var det inte större match att genomskåda tilltaget. För den som inte är så slipad var listan alarmerande. Den gavs naturligtvis bara till de som ville ha snitt utan medicinsk indikation. Jag såg endast listan som ett pinsamt misslyckande för Karolinska. Den var sammanställd av överläkare Elsa-Lena Ryding på kvinnokliniken som även var den läkare jag hade kontakt med. När jag påtalade listans stora brister för henne lät hon spelat förvånad och sa att hon skulle se över den. Ett år senare delades fortfarande samma lista ut.

Nästa veckas walraffuppgift för min del blir att försöka få tag i den version av listan de använder idag. Jag återkommer i ämnet vare sig ni vill eller inte.

Läs onyanserad argumentation här. Läs intressant forskning här. Läs mer nyanserad info här. Läs nyanserad amningsinfo här.