Att aktivera en kräksjuk treåring är en baggis. En sådan sover, kräks och ser på Bolibompa om vartannat. Atta aktivera en frisk treåring är något helt annat. En sådan är överallt och ingenstans samtidigt.
Jag försökte precis fixa stoppet i handfatet som jag orsakade när jag kräktes där igår. Lovisa stod bredvid och ryckte i min fräna 60-talsmorgonrock medan hon hojtade att jag skulle läsa en vuxentidning istället. Eller se på en vuxenfilm.
Sen frågade jag om jag kunde få gå på toa ifred. "Nej för kaninen måste kissa" blev svaret. Medan kaninen kissade kollade Lovisa på mig med stora ögon och sa "Men mamma! Bajsar du?"
Det där med att få vara ifred är idag en utopi.
Nu spelar hon munspel. Jag surfar. I en utopi.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar