torsdag 3 september 2009

Ääälskar du dina bristningar?

Min mage är stor nu. Hoppas den inte exploderar. Bristningar vill jag heller inte ha. Jag förstår inte alla de där kvinnorna man ser i mammatidningar som säger saker i stil med "jag ääälskar mina bristningar, de är ju en påminnelse om det finaste jag har". Finns det inga bättre påminnelser om det? Foton?

Hur mycket kan dessa kvinnor ta innan de de inte älskar sina demolerade kroppar? Dragspelsmage, hängpattar till knäna, sargat underliv, långa kejsarsnittsärr, en glåmig look från sömnlösa nätter och ett sexliv som är att likställa med att kasta trumpinnar i en gympasal?

Självklart bra med nöjda människor men jag avstår helst rubbet. Det kommer ju naturligtvis inte gå, men den dag jag drabbas av allt det där och ändå viker ut mig i Mama med motiveringen "jag ääälskar min kropp" så skjut mig för då ljuger jag.

8 kommentarer:

Helena m. 4 sa...

Nope - inte en enda bristning älskar jag , däremot älskar jag alla mina 4 barn !

Maria sa...

haha.. håller med, har också svårt att förstå, men kan samtidigt tycka det är coolt om de verkligen är så att de älskar sina kroppar trots bristningar, häng och gung osv. Kan säga att jag INTE älskade min kropp eller var det minsta sugen på att visa upp den efter min graviditet.. =)

Fina sa...

Jag har lite skavanker efter tvåan, inga bristningar thank god men tuttarna funderar jag seriöst på att fixa. Det är så jvla tabu att vara fåfäng efter graviditeter. Då ska man bara vara tacksam. Jag höjer rätten till fåfängans fana!

Knaada sa...

Dom ljuger.

Tezz sa...

Haha går det att komma med en mer uppenbar lögn? Tror ingen älskar sina bristningar på riktigt. Tack och lov kan man ha tur och slippa de flesta, det gjorde jag :)

Gafflan sa...

Som sagt vem älskar hängpattar och randig hängbuk? Aldrig fått en bristning efter mina graviditeter. Å andra sidan gick jag inte upp något större i vikt heller det kanske var därför det inte blev några bristningar.

Anonym sa...

Förstår inte er, som säger att de ljuger, bara för att en del människor inte tänker som ni.
Vem har bestämt vad som ska vara fult eller vackert?
Varför skulle man inte kunna känna sig stolt och vacker över och med sina bristningar?
Jag fick bristningar då jag fick en hormonrubbning och då hade jag inte gått upp särskilt mkt i vikt eller så och var inte gravid heller... Då mådde jag jättedåligt över det, men så har jag insett att jag är fin för det och alla har vi skavanker av olika anledningar och varför ska man inte vara stolt och vara nöjd med sig själv, med bristningar och ålderns tecken?
Bara lite tankar från mig...

IVF-Karusell sa...

Tror det där är väldigt olika. Jag är inte heller förtjust i bristningar för snygga är dem inte. Men det är det värt för att kunna få ett litet barn. Så i det stora hela går inte jorden under - i alla fall inte för mig