måndagen den 26:e oktober 2009

Nåt helt annat i tankarna

Jag fick annat i tankarna igår än den där affärsidén. Nils, Kalle och jag tillbringade en del av natten på Astrid Lindgrens Barnsjukhus. I mina ögon är det ett haunted mansion som jag gör i princip vad som helst för att undvika. Vi har aldrig någonsin behövt åka akut med Lovisa, troligen tack vare tur, hennes immunförsvar och vårt lugn inför lättare åkommor.

Jag är inte rädd för personalen på ALB som jag tror att en del andra är nuförtiden. Men att sätta sig med en lätt febrig, lätt förstoppad gosse som har fem ynka levnadsdygn i ryggen på en barnakutmottagning proppad av kräksjuka, eventuell svininfluensa och annat smittsamt väckte vargmamman i mig.

I natt grät jag av besvikelse över att detta är det absolut enda "världens bästa sjukvård" i landets huvudstad kan erbjuda min son. Jag fick hacka i mig det under tankar på landsflykt och muttrande om rankinglistor där Sverige återfinns på en mittenplats av EU-länderna. Kan man få alla svennar och alla politiker där ute att vakna på något sätt? Att åtminstone inse fakta istället för att förneka den?

Vi fick nästintill obefintlig service på BB-avdelning 17 på Danderyds sjukhus. Jag tror inte att det är därför Nils har feber. Men jag önskar att det sjukhus han föddes på hade kunnat erbjuda en gräddfil för honom under låt säga, hans första månad i livet. Nattetid kan de tydligen inte agera alls, deras barnakut är stängd. BB-avdelning 17 är stängd. BB-avdelning 16 som jag hänvisas till kan inte hjälpa mig utan hänvisar bara till ALB.

Vi måste alltså till ALB. Hur standarden är interiört där får jag anledning att återkomma till i ett senare inlägg. Det var inte precis det viktiga i natt men det ger onekligen en intressant bild av "världens bästa sjukvård".

Sjuksköterskan Athena och läkaren Snorri gör ett utmärkt jobb samtidigt som Kalle och jag lyckas hålla masken varje gång vi ser hans namnskylt. Vi åker hem med en vetskap om att vi gjorde rätt som åkte dit, att Nils mår okej, att han är en stark kille som antagligen smittats med feber av sin till synes friska syster. De får åtminstone tillfällig ordning på Nils mage och lovar att hjälp finns inför eventuella problem i framtiden.

Vi är enormt lättade när vi åker därifrån men besvikelsen och ilskan över den svenska vårdapparaten sitter som en stor klump i min mage.

Nils är en sjuhelvetes liten streber. Han har en pappa som är lugn som en filbunke. Han har en tacksam mamma som fortfarande funderar på landsflykt, alternativt abonnemang på Barnsjukhuset Martina (om de kan ta och ha öppet dygnet runt).

Familjen har sovit några timmar. Snart dags för återbesök. I mammans huvud gungar och snurrar det som om det var nyss hon drack sin första CW. Urk.

12 kommentarer:

Västergötskan sa...

Usch, lät inte som en trevlig upplevelse. Självklart blir man mer rädd när nyfödda blir sjuka än när 5-åringen blir det. Hoppas Nils mår bättre snart!

Malinka sa...

Hu vad läskigt. Och faktiskt för jävligt att DS inte kan erbjuda hjälp.

Efter våra sjukäventyr i somras har jag bara goda saker att säga om AL. När man väl får komma in. Akuten vaktas som Fort Knox; det enda sättet att komma in om barnet inte tappat en kroppsdel eller är livlös är genom en akutremiss från en annan läkare.

Någon gång ska jag skriva om det.

Men när man till slut får vård är de fantastiska.

Malinka sa...

(Och "barnet" i ovanstående utläggning är en treåring. Ett sjukt spädbarn är ju en helt annan femma, som tur är.)

Jenny sa...

Fick också en liknande chock efter vårt premiärbesök på ALB för ett par veckor sen. Nej tack, dit åker man verkligen inte om man inte måste. Kan däremot rekommendera att teckna barnförsäkring på Skandia (Junior +), då får man tillgång till det helt fantastiska barnsjukhuset Martina, dock enbart dagtid. Om du kommer dit nån gång kommer du gråta glädjetårar. Hoppas Nils mår bättre idag.

Lund sa...

Vet precis hur du känner. När min första dotter var ca 1,5 vecka gammal slutade hon helt plötsligt att andas och vi hamnade på ALB. En vecka senare kräks hon blod och vi åker till Danderyds barnukut som sedan skickar oss vidare till ALB. Ytterligare strul med andningen och vi åker själva in till ALB, och får sitta i väntrummet med liten liten bebis.... Osv osv..

Hoppas lilla Nils mår bra och att ni slipper uppsöka ALB akut igen!

Jessica sa...

Usch vad trist. Hoppas att han mår bättre nu!

Toves sa...

Nils mår bättre tack! Febern är nästan borta och magen verkar nog aningen bättre den med.

Verkar som alla har trista upplevelser (och bra diton) av ALB. Är glad att vi klarat oss så längre från att åka dit och att Nils var så tapper.

Återbesöket som vi nyss var på var värre väntrumsmässigt. Otroligt mkt sjuka halvstora äldre barn. Föräldrar och morföräldrar som betedde sig som rean idioter. Jag stod i ett hörn, fruktanvärt illa berörd av de här människornas uppträdanden. Fler ggr fick jag tårar i ögonen. När vi väl kom in så var de återigen bra, både ssk och läkare. Ingen Snorri heller.

Maria sa...

Men bara vi har sålt ut all sjukvård, så vi får teckna privata försäkringar för att få tillgång till det "bästa", för då slipper vi ju slödder som inte har råd att teckna egna privata försäkringar, blir nog sjukvården helt suverän!
Konstigt att det inte redan slagit igenom eftersom sthlm snart privatiserat all sjukvård? För visst är väl allt som drivs med vinstintressen mkt bättre än den skitvård vi har i det här landet som vi gemensamt hjälps åt att finansiera!

Cec sa...

Huh, vilken natt!
Hur vet man att en sån liten är förstoppad? Inget bajs alls?
Skönt att ni fick bra hjälp till slut.

Sus Klurar sa...

Tänk om Astrid visste hur hennes namn figurerar i denna dårskap.
Jag har tyvärr hört mkt dåliga saker om just detta barnsjukhus. Men det är väl alltid så. Man hör det dåliga och kanske inte alltid allt det braiga som jag är säker på att de naturligtvis också finns.

Skönt att det löste sig för er!!

Toves sa...

Sus
Ja, det har slagit mig många gånger! Och visst stämmer det att det är det dåliga som får publicitet.

Cec
Förstoppad säger man att de inte blir men det är en ren språkfråga för de kan i princip bli det. Han var tokledsen, otröstbar och hade tydligt ont i magen. Inget nr två på en halv dag till skillnad mot annars när det kom ofta. Verkar tyvärr gå åt det hållet igen. Kalle sitter startklar för CW Scheele...

Malinka sa...

När man väl kommit in på avdelning har man hamnat i himmelriket. Så kände i alla fall vi. Mängder med snälla, glada usk, ssk och läkare som tog sig tid både med föräldrar och liten en som hade ont.

Men det är klart, när man gått omkring i limbo mellan vc och sjukhus (vc hittar inget, ungen var inte tillräcklig sjuk för akuten och barnläk var sommarstängt) i fem veckor med en febergubbe, då får alla som tar hand om en snabbt hjältegloria.

Nu har Gullpånken journal och kommer vi in igen till akuten med något som ens liknar det han hade, blir det röda mattan. Väldigt skönt.