tisdag 3 november 2009

Något många får men få pratar om

Strax efter lucia förra året så fick jag missfall. Jag hade bara vetat om graviditeten några ynka dagar men lyckan var stor. Den mörka morgonen när jag vaknade och kände att något inte stod rätt till så föll jag handlöst.

Idag skriver både Calle Schulman och Hanna om missfall. Jag har tänkt göra det länge men inte kommit mig för. Efter att ha läst Calles fina krönika så har jag inget att tillägga mer än att jag vill skicka en varm tanke till honom och hans flickvän.

Snälla, låt oss tala öppet inte bara om de graviditeter som går vägen!

10 kommentarer:

Sus Klurar sa...

=( Skönt att Nils kom och styrde upp allt igen..

Västergötskan sa...

Läste också Calles krönika. Väldigt berörande och tänkvärd.

Madlar sa...

Så är det, allt är inte lycka o rosenknoppar när det gäller barnafödandet.

Lisa sa...

Jag kommenterade ju hos Hanna och delade med mig av min story.. Bra att även du tar upp det! Och härligt att ni nu har en underbar liten Nils hos er! Kram!

hanna sa...

Åh, även om det är sorgliga berättelser så är det så himla bra att Calles krönika leder till vår lilla bloggtrend. Hoppas den inspirerar många!

flickornalennartsson sa...

Ja usch. Greta skulle varit tvilling egentligen...

flickornalennartsson sa...

Lisa - var det du som också miste en av dina tvillingar? I så fall har du och jag gjort samma resa...och den var jobbig. Just det där att behöva gå typ en hel graviditet utan att veta om det kommer gå vägen för den som är kvar i magen.

Daniel sa...

Jag beklagar!!

Verkligen.

Anonym sa...

Din blogg har nog allt! Rolig, varm, öppen och så jävla ärlig utan att bli påträngande. Fortsätt så!

Hälsar en anonym Anna som läser varje dag men aldrig kommenterat förut

Hatchepzut - Mamma till en ängel sa...

Jag talar öppet om mitt och sambons ma men det är så himla ovanligt att folk gör det. Jag hoppas att fler vågar göra det i framtiden. Ensamheten man känner vid mf/ma är outhärdlig.

Beklagar ditt mf. Kram