I går kväll hann jag inte ens gå på toaletten, så mycket kaos hade vi... och då var vi två vuxna.
Angående din kommentar på min blogg så håller med om allt du skriver! Ser fram emot i januari då min stora börjar på dagis igen. En och en funkar det, men två med så olika behov blir ofta pannkaka.
:-o Men är ni allvarliga? Hur kan det vara så jobbigt? Visst flyger tanken förbi ibland men det är ju en sån kort tid de är små känns det som ( å då är mina bara 3 och 1 än så länge...) Jag vill frysa tiden här och nu.
Fina I mitt fall så är det inte primärt barnen som är "jobbiga", de är hyfsat lätthanterliga även om de har så otroligt olika behov precis nsom Jessica skriver. Jag hargenerellt tagit mig lite vatten över huvudet just nu åtagandemässigt. Efter nyår lugnar det sig förhoppningsvis.
Och det måste väl kunna vara jobbigt även om de bara är små en kort tid? Att ha barn är enligt mig både det roligaste och det mest krävande som finns. Allt beror säkert lite på hur man är som person också. Jag värnar mitt liv utanför familjen och mina egna intressen ganska mycket trots två barn. Om man helst är hemma för det mesta så kan det kanske kännas lite lättare under småbarnsåren men även det varierar väl.
Jag håller nog med Fina. Det är en kort period i ens liv barnen är små. Vips är de tonåringar o vill förhoppningsvis veta av en, inte bara för att få pengar utan även för att man har en topprelation med sina barn. Ibland får man nog som mamma o pappa stå tillbaka lite i sina egna göranden o måsten men man måste oxå vårda sig själv o sin relation. Njut av tiden.
Jag vet ju inte om ni syftar på just mig men jag får den känslan iom att det här är min blogg.
Var och när har jag sagt att jag inte njuter av tiden? Jag njuter nu och jag kommer njuta i många år till förhoppningsvis. Jag njuter bara så mycket mer när jag också får input från annat håll än endast från min familj. Jag står tillbaka massor gällande mina egna intressen men det är ju ett val jag aktivt har gjort och tycker känns rätt. Däremot passar det alltså inte mig att helt släppa mig själv som person och "bara" vara mamma. Det kanske känns rätt för er och det skulle jag aldrig ifrågasätta.
Jag tror du har rätt Tove i att det är lättare att "ta" småbarnsåren om man inte har så många åtagandet utanför familjen, utan mer är en hemma-person. SJälv känner jag först nu, när äldtse är 7 och de andra är 5,5, 3,5 samt 19 månadee, att jag verkligen uppskattar att göra saker utanför hemmet och famioljen. Tidigare har jag varit nöjd med den s k egentid man trots allt kan kyxa sig ed som småbarnsföräldrar, dvs att när klockan är 19.30 eller senast 20.00 så ligger alla barn i sina sängar. Da kan man ju göra vad man vill, åtminstone inom hemmets fyra väggar. SJälvkölart är det tungt ibland at ha småbarn. Det är ett hästjobb. Då kan det räcka med att bara få vara ifred i en halvtimma, så hämtar man mycket energi.
Har just NU en lyxstund. Framför datorn med en kopp kallnat kaffe.
Med familjelivet har jag blivit mera njutningseffektiv. Vem sjutton uppskattade att peta öronen, sitta på toa eller en stilla stund vid busshållpatsen förut? Våra barn kommer ÄNDå tycka att vi gjort allt fel. Hur vi än gör. Lika bra att vara lite snällare mot sig själv när man ändå håller på. LÄttare sagt än gjort.
Om inte det framgår så tycker jag att det går allra bäst att funka med familjen om man får lite distans till dem en stund varje dygn.
Kungsholmsbo i exil.
Gillar sin familj och sina vänner och har hjärtat både hemma och på Holmen. Tränar mycket och skulle hellre gå i skytteltrafik till franska Rivieran än till Fridhemsplan.
Aktiviteten här är är av varierande intensitet, på Twitter och Instagram är jag mer pålitlig. @tovekungsholmen
9 kommentarer:
Oooh ja.
Nuförtiden har jag avancerat till "sitta på toa i fem minuter". Rätt lyxigt, va!
I går kväll hann jag inte ens gå på toaletten, så mycket kaos hade vi... och då var vi två vuxna.
Angående din kommentar på min blogg så håller med om allt du skriver! Ser fram emot i januari då min stora börjar på dagis igen. En och en funkar det, men två med så olika behov blir ofta pannkaka.
Trevlig helg!
:-o Men är ni allvarliga? Hur kan det vara så jobbigt? Visst flyger tanken förbi ibland men det är ju en sån kort tid de är små känns det som ( å då är mina bara 3 och 1 än så länge...)
Jag vill frysa tiden här och nu.
Fina
I mitt fall så är det inte primärt barnen som är "jobbiga", de är hyfsat lätthanterliga även om de har så otroligt olika behov precis nsom Jessica skriver. Jag hargenerellt tagit mig lite vatten över huvudet just nu åtagandemässigt. Efter nyår lugnar det sig förhoppningsvis.
Och det måste väl kunna vara jobbigt även om de bara är små en kort tid? Att ha barn är enligt mig både det roligaste och det mest krävande som finns. Allt beror säkert lite på hur man är som person också. Jag värnar mitt liv utanför familjen och mina egna intressen ganska mycket trots två barn. Om man helst är hemma för det mesta så kan det kanske kännas lite lättare under småbarnsåren men även det varierar väl.
Jag håller nog med Fina. Det är en kort period i ens liv barnen är små. Vips är de tonåringar o vill förhoppningsvis veta av en, inte bara för att få pengar utan även för att man har en topprelation med sina barn. Ibland får man nog som mamma o pappa stå tillbaka lite i sina egna göranden o måsten men man måste oxå vårda sig själv o sin relation. Njut av tiden.
Jag vet ju inte om ni syftar på just mig men jag får den känslan iom att det här är min blogg.
Var och när har jag sagt att jag inte njuter av tiden? Jag njuter nu och jag kommer njuta i många år till förhoppningsvis. Jag njuter bara så mycket mer när jag också får input från annat håll än endast från min familj. Jag står tillbaka massor gällande mina egna intressen men det är ju ett val jag aktivt har gjort och tycker känns rätt. Däremot passar det alltså inte mig att helt släppa mig själv som person och "bara" vara mamma. Det kanske känns rätt för er och det skulle jag aldrig ifrågasätta.
Jag tror du har rätt Tove i att det är lättare att "ta" småbarnsåren om man inte har så många åtagandet utanför familjen, utan mer är en hemma-person.
SJälv känner jag först nu, när äldtse är 7 och de andra är 5,5, 3,5 samt 19 månadee, att jag verkligen uppskattar att göra saker utanför hemmet och famioljen.
Tidigare har jag varit nöjd med den s k egentid man trots allt kan kyxa sig ed som småbarnsföräldrar, dvs att när klockan är 19.30 eller senast 20.00 så ligger alla barn i sina sängar. Da kan man ju göra vad man vill, åtminstone inom hemmets fyra väggar.
SJälvkölart är det tungt ibland at ha småbarn. Det är ett hästjobb. Då kan det räcka med att bara få vara ifred i en halvtimma, så hämtar man mycket energi.
Känner igen mig alldeles väldigt.
Har just NU en lyxstund. Framför datorn med en kopp kallnat kaffe.
Med familjelivet har jag blivit mera njutningseffektiv. Vem sjutton uppskattade att peta öronen, sitta på toa eller en stilla stund vid busshållpatsen förut? Våra barn kommer ÄNDå tycka att vi gjort allt fel. Hur vi än gör. Lika bra att vara lite snällare mot sig själv när man ändå håller på. LÄttare sagt än gjort.
Om inte det framgår så tycker jag att det går allra bäst att funka med familjen om man får lite distans till dem en stund varje dygn.
Dom där 30 sekunderna kan vara värt sjukt mycket, ta till vara på dom;)
Skicka en kommentar