Idag på bussen så började en kvinna vinka till Nils. Hon reste sig och gick fram till honom och jag satt och hoppades att hon inte skulle börja peta. Såhär med facit i hand hade det varit att föredra för innan hon gick av böjde hon sig ner och gav honom en puss på kinden/ögat. Jag dog litegrann.
lördag 2 oktober 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag har också svårt att lämna smånilsar ifred... men pussar gör jag INTE.
söööt
Say what?!
Vinka å så är ju helt ok men att pussas! Inte undra på att du är i chock.
uäääck! så får man i n t e göra!
men Nils är ju ursöt så jag förstår henne lite ;)
Skicka en kommentar