Ensammast på hela ön?
I helgen var jag på bröllop utan Kalle. Det blev som en kort prao i singlarnas värld och det var inte så kul. Ingen att ge små ögonkast under middagen. Panelhöna under första dansen efter valsen. Värma mig med en tröja när Östersjövindarna svepte in. Värma mig med sprit när det blåste igenom tröjan.
Men så framåt nattkröken började singelmännen som vanligt lätta sina hjärtan och tala om avundsjukan de känner gentemot oss som har familj. Singelkvinnorna säger aldrig något men deras tystnad kan vara lika talande den.
Det var okej som prao men jag skippar tillsvidareanställningen.
Inlägg
1 kommentar:
Skönt att känna så i alla fall. Alltför många skulle nog njuta av en kväll i "frihet", eller tro att de skulle göra det i alla fall. Själv hade jag nog känt som du.
Skicka en kommentar