Läskigt samtal

Vem vare' som facking ringde?

Igår kväll fick jag ett läskigt samtal. Det var läskigt på flera sätt. Först var det läskigt för jag förstod inte vad det var som lät. Hemtelefonen ringer inte så ofta numera nämligen. Sen var det läskigt för det var en kille som hade en monoton röst och lät som om han skulle berätta nåt jävligt obehagligt:

Jag: -Tove

L-O: -Hej, det är Lars-Olof...

Jag (tänker): Vem? Nåt läbbo som ringt fel, suck.

Jag: -Hej...

L-O: -Jag hoppas verkligen att jag inte ringer olägligt?

Jag: -Nej...

L-O: -Bra (tystnad följer)

Jag: -Vem söker du?

L-O: -Jo...jag ringer från Svenska Dagbladet

Tror att Lars-Olof är fel man för jobbet. Att kunden ska behöva dra ur telefonförsäljaren vad han vill känns bakvänt. Att skrämmas är heller inget säljande koncept.