Det är min son!

AIK:aren och Djurgårdaren under årets sista båttur nyligen

Efter att ha förlorat ett barn till fel sida så kändes Nils uttalande nyss riktigt fint. Och rättvist. Och alldeles, alldeles underbart. Och som att jag har fullgjort mina moderliga plikter mer än väl.

"Mamma och Nils är AIK, pappa och Isa är Djugåden". 

Det är en bra kväll!

Hälsokost?

Vuxenpoäng

Skoltjej

Fram till helt nyligen var jag en student med dagisbarn. Nu är jag förvärvsarbetande med skolbarn. Onekligen en del vuxenpoäng. Och onekligen en del anspänning inför Lovisas skolstart igår och min jobbstart idag. Men vi överlevde! Det har till och med gått bra. Onekligen en stor lättnad.

(Förvärvsarbetande kan för övrigt vara det torraste ordet i svenska språket.)

Anlita en stylist kanske?

Mäklarskyltfönster i Vingåker

Fransk bloggtorka

Jag tror att jag upplever min 5,5 år långa bloggkarriärs största torka. Det är helt enkelt inte kul att blogga just nu men jag hoppas att lusten återkommer någon gång.

Vi är iallafall i Frankrike och förutom att jag är vansinnigt sugen på kräftor och filmjölk så är allt fint.

Seven elevens yoghurtglass, nyttig?

Nu känner jag mig dum som inte har kollat fakta tidigare. Jag älskar Seven Elevens mjukglass och äter några om året. Minns särskilt en gång när jag jagade runt efter den på cykel i tre stadsdelar... Tidigare har jag alltid tänkt att den väl innehåller en massa konstgjort skit men att det får vara ok då och då. Ungefär som jag tänker med Cola light.

Idag bestämde jag mig för att ta reda på vad det var i den här magiska nästintill nyttiga glassen och visst, den innehåller aspartam och lite annat jox men inte bara det. Om du väljer en liten glass i bägare får du i dig 144 kcal, tar du den i strut istället så blir det nästan 200 kalorier. Alltså är det bättre att ta en hederlig Sandwich eller dylik glass. Dessutom marknadsförs Seven Elevens mjukglass som "sugar-free" och det är en sanning med modifikation, den innehåller fruktos och laktos som ju också är socker.

Ledsen om jag kraschade ert glassparty nu...

Sommarens första

Årets bästa matperiod är här! Nu väntar jag bara på de svenska kräftorna också så är saken biff.

End of an era

Min stora lilla tjej, bild från helgen

För en timme sedan lämnade jag Lovisa på dagis för sista gången någonsin och nu är det mycket känslor i omlopp. Fem år som passerar i revy. Fem roliga, fina, trygga år. Fem år då dagis har varit en enormt stor och viktig del av vårt liv och vår vardag. Människor som har betytt otroligt mycket för både Lovisa och oss.

Jag minns den här dagen som om det var igår. Att klumpen i halsen på vägen dit var på gränsen till ohanterlig och att jag faktiskt grät en skvätt mitt på gatan. Har en stark känsla av att idag kommer nog tårarna när jag hämtar istället.

Jag lever

Bloggen verkar vara lite trött men jag lever. I förrgår såg jag dock en person som inte levde. Det var första gången för mig. En hemlös man i ett trapphus på Söder. Klockan var 8.00 en vardagmorgon och jag kunde inte låta bli att undra vem han var och hur det kom sig att han slutade sina dagar sådär.

Det behövdes en bild, hade ingen som matchade så det blev en gigantisk fläderbuske

Med risk för att låta som en kärring...

...men jag känner att jag börjar få nog av de här studentflaken nu. Jag pratade med en 91-årig dam på bussen häromdagen. Hennes förslag var att flaken kunde fira med en tur ut på landet istället för att fördärva stadsmiljön. Jag är faktiskt böjd att hålla med.

Viktig lillebror

En stund efter att jag sagt godnatt till Lovisa hörde jag att hon grät. När jag frågade varför så sa hon att hon inte ville börja i skolan i höst. Jag hann bli rätt bestört innan hon berättade varför - hon vill inte vara utan Nils på dagarna.

Jag har svårt för uttrycket att det känns i mammahjärtat men det här gör faktiskt det. Tidigare har jag bara tänkt på det för Nils del, han har ju alltid haft henne där och vet inget annat. Jag tröstade Lovisa (och mig själv) med att skolan ligger precis bredvid dagis och att det går bra att både pussas och kramas över staketet.

Sommaren 2011

Nya upplevelser i helgen

Under helgen har jag provat på två nya grejer:

Igår spelade jag paintball i en skog utanför Södertälje. Regnet öste ned, vinden piskade i ansiktet och lervällingen var massiv. Idag har jag räknat blåmärken, tvättat leriga kläder och funderat på varför jag för en gångs skull led sån brist på adrenalin.

Idag har vi haft 6-årskalas på ett lekland i Bromma. Ljudvolymen var öronbedövande, skratten blandades med lite tårar och vid minst ett tillfälle sprutade blodet. Ikväll har jag mediterat i tystnad och varit tacksam att vi överlevde.

Paintball vs leklandskalas 1-0.

Det kan vara mitt fel

Har gått och längtat lite efter juni men nu undrar man ju om det har skett ett missförstånd och att någon där uppe råkade sätta november på play istället. 

Eller så är det mitt fel. Jag dödade en spindel igår.

Längtan till Kungsholmen

Idag har Lovisa och jag tillbringat en stor del av dagen i mina gamla barndomskvarter. Träffade gamla grannar, gamla lärare och min första chef. Det är fem år sedan vi flyttade därifrån men 27 år sätter sina spår. Om det inte vore för barnen tror jag att jag skulle flytta tillbaka innan jag hann posta det här inlägget.

Tur att jag har dem så att jag inte gör såna överilade saker.

Åkte lite rulltrappa vid Rådhuset

Och åt sen lunch på Roppongi

Trudelutt

Det var längesen jag mammabloggade. Har hamnat lite i de där klassiska funderingarna kring hur mycket jag vill skriva om barnen. Här kommer iallafall en söt trudelutt så länge.

Sköna maj?

Vad är det med maj egentligen? Varför ska alla klämma in allt på en enda liten månad? Varför kan det inte bara vara lika lugnt och skönt som i oktober men med det här underbara vädret?

Well, snart är det juni.

Det pinsammaste en infödd Stockholmare kan göra

Jag gör det då och då, kanske var femte år eller så. Åker åt fel håll med tunnelbanan alltså. Skammen inombords är tung men nu är jag iallafall på rätt tåg. Stabilt.

Jag hittade en skatt i förrådet

Inte för att jag inte visste att den låg där. Men hur ofta tar man sig tid att gå ner sig helt i sin gamla CD-samling? Nästa gång jag tar mig den tiden ska jag kategorisera hela rasket i bokstavsordning eller möjligen efter genre. Det lär väl bli lagom till pensionen men jag ser fram emot det ändå, det blir säkert en trevlig kväll det med.

Comeback

Jag har precis tränat för första gången på tre veckor. Livet kom emellan. Plugg, Maltaresa, sjuka barn, sömnbrist, stress, baksmälla och bihåleinflammation.

Nu känns det äntligen som jag lever igen. Trodde inte jag skulle orka mycket men jag var nästan lika stark som för tre veckor sen, både fysiskt och mentalt.

Från och med nu och ett par timmar framåt är jag bäst i världen. Och sen är det långhelg. Hörrni, life is good! ;)

Dagens sanning?

Om det är uppenbart redan under själva utekvällen att man har blivit äldre så är det om möjligt ännu mer uppenbart dagen efter efter.

Jag ska aldrig mer dricka.