060405 - Lovisa föds (förlossningsberättelse kejsarsnitt)

Nu är det ju ett tag (tio mån och en vecka) sen Lovisa kom till jorden men jag lägger in min förlossningsberättelse från kejsarsnittet här för den som pallar och är intresserad.

4 april 2006
Vi går upp svintidigt för att vara på snittinfo i Södertälje kl 07.00. Kommer lite för tidigt och får sitta i ett tv-rum, lite nerviga men förväntansfulla som bara den! Under förmiddagen får vi träffa en sjukgymnast som lär mig hur jag ska bete mig efter snittet, en narkosläkare som förklarar bedövningen, en gynekolog som förklarar ingreppet och en BM som jag inte minns vad hon sa, haha!

Åker hem efter ett par timmar och jag minns inte mer av vad jag gjorde den dagen men tror jag bloggade lite på FL om den.

5 april 2006
Vi går upp lika tidigt och tar bilen till Tälje. Hade tänkt att vi skulle vara sjukt nervösa och inte kunna sova men båda sov riktigt bra och var rätt lugna när vi vaknade. Jag fick ej äta, minns ej om Kalle åt, troligen inte. Läste en snittberättelse på FL och den tjejen hade tänkt i banorna att "detta e sista ggn jag är hemma utan att va mamma, sista ggn jag går ut genom dörren, sista ggn jag ser vårt hus" etc. Trodde/tänkte göra likadant men så blev det inte alls. Tog vårt pick och pack (en resväska, en ICA-kasse med min stora nalle, minst en handväska) och satte oss i bilen. På radion i höjd med Alby pratade Adam Alsing om "GE Money Bank" och undrade varför det hette "Money" bank och inte bara bank. Annars kanske folk skulle tro att det är en spermabank eller vaddå? Minns detta skarpt och tänker alltid på den underbara morgonen när jag ser GE's logga.

Kom fram och sköterskorna garvade åt vår packning! Såg ut som vi skulle va borta ett par veckor typ... (Typiskt mig)

Fick ett rum på vanliga förlossningen, det var blod på väggen och jag pep så ngn torkade bort detta. Tog sista magbilderna och så (se ovan). Tyckte tiden gick sjuuukt långsamt men med tanke på att vi kom 07.00 och hon föddes 08.45 kan det inte ha varit så långt. BM och uska som skulle vara med på förlossningen kom och presenterade sig, Britt-Marie och Therese, jättegulliga båda två, kändes bra. Britt-Marie satte dropp och kateter vilket inte var så nice. Precis innan skulle jag såklart kissa och släpade med droppställningen ut på toa. Sen var jag konstant kissnödig tills bedövningen tog. För ngn som utstått en vaginal förlossn kanske det låter som ett hån men det var det värsta med min förlossn. Sjukt obehagligt, katetern måste ha retat ngn funktion.

Sen var det mer väntan, hade bytt från mina egna kläder till sjukhusskjortan. Sen åkte jag, Kalle, BM och Therese upp till op. Där hade Kalle såklart varit förut. Lämnat bud! Säg den plats i länet han ej lämnat på...

En gubbe låg utanför salen i det lilla väntrummet och snarkade, vi garvade åt honom och Kalle satte på mig de snygga strumporna. In i salen och hjärtat började rusa. Salen var grönkaklad och fullproppad med folk i vitt som sprang runt. Alla presenterade sig men jag mindes inte ett skit. Narkosläkaren pratade och förklarade samma sak en annan läkare förklarat dagen innan. Sen började de klä av mig och när jag satt nästan naken i det stora, kalla rummet blev jag för första ggn rädd. Tittade med tårfyllda ögon på Kalle som stod i ett hörn och han gav mig en lugn blick, kändes lite bättre då. Sen gick allt FORT! Bedövn, sen spinal som tog korrekt på två röda. Jag låg på det extremt smala op.bordet och de började dona med magen. Jag flög omkring, upp och ner och åt sidan, kände allt men ingen smärta som det blir av spinal ("barnet utskaffas med lätthet" står det i journalen). Efter vad som kändes som 30 sekunder (4 min; 08.41-08.45) var hon ute! Kalle fick henne direkt insvept i en filt och sen la han henne på mitt bröst, man ser på bilderna att han håller sin hand under dock.

Var så omtumlad, minns att det bara kändes overkligt och att den där lyckan inte riktigt kom direkt. Minns att jag tänkte att "jaha, hon var ju varken söt eller ful". Snacka om att både det och lyckan ändrats!!!

Sen var det uppvak där jag var själv vilket faktiskt var skönt, vilade och funderade igenom allt som hänt. Annars har jag förstått att de flesta vill ha man och barn där. (Ego!) Trodde jag var där 20 min men Kalle och journalen säger 2 h, litar väl på det då. Tjatade om att få komma ner och jag kvicknade tydligen till rätt fort. En sköterska körde mig ner och jag trodde jag skulle möta dem i ett rum men helt plötsligt stannade sängen, jag trodde de skulle svänga in i rummet men där satt de på en stol i den mysiga korridoren! Hon sov inlindad i en tjock filt i Kalles famn och jag blev helt varm! (Ser inget nu pga alla tårar i ögonen vid minnet!) Vi kom in i rummet som vi delade med ett annat par i två h. Sen fick vi ett stort, fräscht familjerum med helt nyrenoverat badrum. Där var vi två dygn och trivdes kanon. Sista natten fick ej Kalle stanna men jag grät mig till egen lya iaf...

Lovisas apgar var 10/10/9 eller tvärtom. Färgen var ej helt perfekt men allt annat med Lovisa var och är det än! ♥ ♥ ♥

Bilderna ovan visar:
Första bilden på sjukhuset
Sista magbilden - 45 min senare var hon hos oss
Första bilden ever på Lovisa
Första bilden hemma på Lovisa

Här kan ni läsa en mindre slarvigt skriven förlossningsberättelse från när Lovisas lillebror föds.