Ingen uppkoppling=avkoppling

Livet här i Thailand är inte speciellt plågsamt. Vi badar, solar och äter. Jag har hittills ätit Pad thai fyra gånger, alla har varit sjukt goda. Ikväll försökte jag faktiskt äta biffsallad först men jag höll på att avlida för att den var så stark så då tog jag en pad thai istället.

För övrigt finns det bara wifi i hotellets utomhuslobby. Initialt kändes det som en katastrof men ganska snart kände jag att det var jätteskönt. Vi umgås och läser istället för att surfa. Alltså - jag kan tydligen leva utan internet. Det trodde jag faktiskt inte.

Kalle var nykter när han tog bilden. Påstår han.

Hotellet kör lite Robinsonstuk på designen...

Stranden är helt fantastisk

"Översvämningspoolen" likaså. Den likbleka personen är jag.

Mot Thailand!

Nu lyfter vi strax! Pass, dator och viktiga papper är med.

Fan vad skönt!

Livet

Ibland blir man bara så tagen av alltihopa. På ett sätt känns det lite väl filosofiskt samtidigt som det nästan är skönt med några tunga tankar mitt i ekorrhjulet.

Helgen förflöt som i en konstig gegga av sorg över en mormor som äntligen fick träffa morfar igen och stress över en bröllopsresa som är både försenad och aningen oplanerad.

Imorgon vid den här tiden sitter vi på planet. Förhoppningsvis har jag då varken glömt datorn eller nåt viktigt papper. Förhoppningsvis har också mitt nya pass hunnit komma, alternativt så har jag köpt mig ett rosa pass för 980 kronor ute på Arlanda.

Det blir bra det här. Snart åker vi!

Pärlplattefabriken

Vi räknade precis Lovisas pärlplattor, det var 193 stycken. Minns när jag skrev det här inlägget. Då tänkte jag att det väl bara är en fas. Att det skulle gå över förr eller senare. Det tror jag fortfarande men jag börjar undra om det blir lagom till puberteten. 

En gammal favorit 

Några av de 193

Börjar se stjärnor

Jag tar en Linas sovkasse istället tack

Jag undrar om den där Lina inte levererar barn här ändå. Varje natt kommer det en varm liten pojke som vill sova i vår säng. Helst vill han ligga med huvudet på min kudde och liksom klistra sin kropp mot min. Varje morgon vaknar jag av att flickan med de vackraste ögonen på jorden sitter på min sängkant, tittar intensivt på mig och frågar när jag tänker gå upp egentligen.

Tror ni att man kan avbeställa den här tjänsten?

Linas barnkasse

Inte nog med att Lina länge har försökt tvinga på folk en viss sorts mat. Nu har hon tydligen börjat skicka hem kassar med barn i också. Vet inte vilket som skulle vara värst att få faktiskt.

Jag tänker inte ge mig in i "LCHF-kriget" men...

...här har ni ett bra inlägg som visar hur media presenterar statistik kring hälsa/kostvanor. Det är mitt område så för mig var det ingen nyhet men jag vet ju att all statistik kan presenteras sådär - oavsett vad det handlar om. Statistik kan helt enkelt användas på ganska skrämmande sätt, det är nog viktigt att komma ihåg.

Slut på pekpinnar för idag.

Dubbelprutt?

Hittade det här arrangemanget i badrummet i morse. Jag vet inte vad Nils menar med det eller om det ens fanns nån tanke bakom. Det enda jag vet är att pottan använder han annars huvudsakligen som pall, inget annat.

Tror ni de säljer mycket blommor tack vare den skylten?

Om en vecka åker jag till Thailand

Om exakt en vecka lyfter planet mot Thailand. I den till synes oändliga vardagsgegga jag lever i just nu känns det väldigt svårt att förstå. Men det är iallafall stabilt att jag äntligen blir en äkta svensk. Jag har aldrig varit på semester i Thailand förut och på senare år har det ju börjat kännas nästan mer svenskt än midsommar och köttbullar.

Fast med tanke på hur fort veckorna springer förbi hinner vi väl knappt landa innan vi ska hem igen. Men skit samma, det ska bli ofattbart skönt hur kort det än kommer kännas.

Bloggpaus

Nej, jag ska inte ta en bloggpaus. Men erkänn att man blir nyfiken när man ser den rubriken i sin feed?
Varför ska han/hon/hen/den/det ta en paus? Nytt jobb? Amerikaemigrering? Bloggutmattningssyndrom?

Jag har tagit bloggpaus några gånger, mer eller mindre uttalat. Oftast har det varit när jag har haft för mycket annat omkring mig och nån gång för att jag bara hade tappat lusten. Att inte blogga brukar kännas både skönt och tomt på samma gång.

Har du tagit bloggpaus nån gång? Varför?

Nu är det banne mig vår!

Härmed förklarar jag våren invigd för min del. Premiärade vårjackan nyss och i fickan hittade jag cykelnyckeln. Sen satte jag årets första pelargonstickling och nu tänker jag ta eftermiddagskaffet ute i solen.

Vintern är över mina vänner!

Jag har inte tid att vara hipster

En solig söndagseftermiddag får man för sig att ta med sina två barn en sväng på stan. I samma veva får man för sig att man för första gången i livet ska besöka en tygaffär. Minerad mark. Ett av barnen visar sig omgående vara allt annat än tygaffärsmässigt. Tygaffären kryllar dessutom av innerstadhipsters som köper sidenband till sina bröllopsinbjudningar. Stressnivån stiger och vips känner att man plötsligt är den där svettiga, hojtande mamman man för fem år sedan föraktade.

Sen inser man att det gör inget. Och så säger man klämkäckt till sidenbandsköparhipstersarna att "om några år är det er tur!" varpå de ler ansträngt. Och så undrar man varför man aldrig kan hålla klaffen och bestämmer sig för att alla soliga söndagar framöver spenderas i lekparken.

Pre-tygaffärsdramat var allt frid och fröjd. Vi tog Tunnelgatan och jag höll en liten föreläsning om Brunkebergsåsen för barnen.

Om att vara född i rätt tid

"Deras pinsamheter kommer för alltid vara första Google-träffen"

I dagens DN har Maria Lindholm skrivit en krönika som jag har haft i huvudet i många år. Tyvärr verkar den inte finnas på nätet än men den handlar om hur det hade varit om man hade varit ung idag och lagt ut hela sin dagbok på nätet så som många tonåringar gör. Kanske tycker ickebloggande människor att även jag och andra äldre bloggare vänder ut och in på sina liv på bloggen. I mitt fall stämmer det inte. Det jag skriver om här är en bråkdel av det som är mitt liv. Om jag hade varit fjorton eller t.o.m. tjugo när bloggtrenden drog igång hade det garanterat sett annorlunda ut och många är de gånger jag har varit tacksam för att det inte är så.

Jag blir ibland beklämd när jag av misstag halkar in på en tonårsblogg och får knulla, supa, röka och svartvita bilder med plutmunnar och fuck you fingrar rätt upp i fejset. "Vad tycker föräldrarna?" tänker jag förnumstigt och hoppas stenhårt att tonåringarna vet bättre om sisådär sju år...

Den sista dagbok jag skrev ut, hyfsat plågsam läsning. De från tidiga tonåren är däremot humor!

Hejdå den eviga tvåan och hejdå Mello 2012

Fick en rejäl halsklump å Dannys vägnar faktiskt. Och kanske lite för egen del också.

Hejdå Mello, du var sjukt bra i år. 2011 med humorlösa Serneholt är förlåtet och jag lovar att vara sjukt taggad inför 2013.

Min lista inför Mellofinalen

Jag har velat fram och tillbaka mellan Danny och Loreen ett tag nu. Kanske fortsätter vela hela dan men såhär tror jag att jag vill ha det ikväll:

1. Danny
2. Loreen
3. Thorsten Flinck
4. David Lindgren
5. Lisa Miskovsky
6. Dead by april
Resten struntar jag i, de är kassa.

Fast på ett sätt vill jag att Thorsten ska vinna. Som tack för det där med kokainet. Men vi kan väl inte skicka Thorsten till Az bara för att han räddade mig från partyknarkandet?

Överlevde veckans jobbigaste Friskispass

Familjegympa - veckans mentalt jobbigaste...

Jag är nog inte Usain Bolt trots allt

Usain funderar på att köpa mer ändamålsenliga kläder. Lovisas Eiffeltornsmössa och magiska vantar satt sådär.

Efter att ha suttit instängd på tidningsförlaget hela dan fick jag ett bryt-ryck* när jag kom hem. Det resulterade i en joggingrunda som började med misär. När jag hade sprungit sisådär 10-15 minuter kollade jag på klockan och då hade det bara gått 03:51! Alltså misär. Efter 20 minuter vände det helt otippat och mitt lufsande förbyttes till att jag flög fram. Eftersom jag ville springa prick en halvtimme så avslutade jag med ett par sköna hundrametersruscher fram och tillbaka utanför vårt hus. Kände mig som Usain Bolt ända tills jag insåg att några dagisföräldrar (som hade nån form av trevligt trottoarsamkväm mittemot där jag sprang) följde mig roat med blicken. Då lufsade jag hem och stannade klockan på 30:01.

* Man är nära att bryta ihop men får istället ett ryck och gör nåt bra av det

Tror ni de är nöjda med den pussbilden?

Nästa gång har jag lovat henne köttbullar

Igår hade vi en matgäst. Hon åt raskt upp alla tomater och nästan alla mina edamamebönor (jag fick en och en halv slemmig böna som Nils spottat ut). Mitt i en mening rapade hon utan att be om ursäkt och när hon svept sitt glas ljöd ett högt "aaah" genom rummet. På frågan om vad hon tyckte om maten blev svaret tummen ned och ett stort flin.

Ibland är det ganska befriande att bjuda barn på middag. Vuxna säger ändå alltid bara att det var jättegott men man vet inte vad de verkligen tyckte.

Mitt livs fitpeak eller kan vi köra beach 2012 NU?

Besparar er närbilden på när jag spänner mina Östtyska överarmar

Jag tror faktiskt att jag just nu, vid 31,5 års ålder är mer fit än nånsin. Jag har absolut varit smalare men då var jag inte i närheten av såhär vältränad. Jag har kanske varit lika vältränad men inte såhär deffad samtidigt. Sedan nyår har jag tappat fyra-fem kilo, vet inte exakt för vi har ingen våg.

Jobbet har jag ju gjort själv men inspirationen har jag fått av Lofsan och hennes 10-veckors challenge på Facebook. Jag har gjort en del förändringar på både kost- och träningsfronten. För kosten gäller att jag siktar på att äta en knytnäve protein och en knytnäve kolhydrater plus grönsaker till lunch och middag (ibland byter jag ut kolisarna mot två nävar protein). Däremellan äter jag precis som förut en nyttig frukost och två små mellanmål. Gällande träning så var målet att kliva utanför sin bekvämlighetszon. I mitt fall har det inneburit att våga prova nya grejer på Friskis. Under de här 10 veckorna har jag lärt mig gilla Flex/Intervall, Cirkelfys och sist men inte minst så trivs jag för första gången nånsin i gymet, en grym seger!

Vill skicka ett stort tack till Lofsan och alla tjejer i gruppen, utan er hade det troligen aldrig gått! Jag kommer absolut försöka fortsätta såhär. Fyra nya 10-veckorspass, sen är året slut! Mitt nya mål är att börja springa lite och se vad jag får för tider.

En sista grej bara: Kan vi köra beach 2012 nu snälla? Är nämligen livrädd att jag hinner äta upp mig annars...

Precis när jag bestämt mig för att sluta ge blod...

Jag är en fri människa!

För ett par dagar sedan raderade jag Wordfeudappen. Jag är nu en fri människa! Pånyttfödd! Frälst! Wordfeud var inget annat än en smutsig modern synd. När jag nu ser människor på stan som spelar så känner jag intensivt för dem. Jag vill bli missionär och predika min lära för världen: Det är lätt och vackert att leva utan Wordfeud! 

Ni kan kalla mig WF-Jesus. Har jag några lärjungar där ute tro?

Om att snöa in på saker

Jag är hopplös på att snöa in på saker. Nästan så jag börjar tro att det är nån diagnos. Vad jag snöade in på   idag kan ju även en blind se och häromveckan var det prinsessförlossningen och bebisen. Ändå snöar jag in ganska lite här på bloggen. Det är värre IRL. Där är jag periodare med allt från mat till musik. Just nu äter jag sjukt mycket biff till exempel. Och så lyssnar jag bara på en artist i taget, ofta i perioder på omkring en vecka.

Är det nån som känner igen sig? Eller nån som vill ställa en diagnos?

Porr på kontoret

Jag vet ju att det finns folk som porrsurfar på jobbet. Det behöver jag inte göra. Mina problem med kyla, suddkorvar och spanskitalienska trycksaker har nämligen bleknat i skenet av mitt nya kontorsproblem; ett grovhånglande par. När de inte hånglar så viskar de om hånglandet ("känner du det här?") och sina jobbproblem. Får lust att meddela dem vilka jobbproblem de ger mig.

Imorgon blir det tysta studierummet för mig. Det är ett litet rum man delar med många andra, som vilket modernt kontor som helst alltså. Bye bye direktörsrummet!

För- och nackdelar med mitt kontor

Grannarna är skumma också, en har alltid en massa soppåsar (?) utanför fönstret 

En fördel med mitt kontor är att jag kan komma tillbaka från Friskis utan att ha duschat för ingen störs av det. En nackdel är att jag inte bestämmer helt själv över min lilla bureau. T.ex. var det svinkallt nu när jag kom tillbaka för nån hade lämnat fönstret öppet. Och halva skrivbordet är täckt av spanska trycksaker, den andra av drivor med suddkorvar. Säkert nån frenetisk spanjor som suddat hela lunchen.

Verkar inte bättre än att spanjorerna läser på italienska

Drömmen om ett eget kontor

I perioder tänker jag att jag borde ha ett eget kontor. Alltså, inte jobba på nåt dammigt ställe utan bara hyra in mig nånstans. Men det är kanske inte helt rimligt för en student? Idag har jag återupptäckt sammanträdesrummet på Kungsholmens bibliotek. När det inte är bokat så vips, är det mitt eget kontor.

Här sitter jag nu och bloggar, läser vetenskapliga artiklar och nynnar på Nationalteaterns "Kolla, kolla"; Det är inte överdrivet lätt att va flitig, arbetsam och präktig/Flytta till Skanör, slå sig fram som fabrikör och leva tills man.../Läderfåtölj och egen telefon/Och bara är tillräckligt gniden så blir man miljonär med tiden".


Så är det.

Tight tävling!

Jag tävlar om ett par snygga träningstights hos Ulrika. Barasåattnivet!

Sitter du ner och kissar?

Sus tycker att alla män ska sittkissa på busstoaletter. Herrejävlar, jag trodde inte att någon sittkissade på en busstoa oavsett kön. Jag sittkissar bara på ställen som är helt safe. Nåt annat skulle inte falla mig in.

Hur gör du på busstoaletter och annat snusk?

Vem läser alla tidningar egentligen?

Jag läser DN, Fokus och Mama. Rena så kallade damtidningar har jag svårt för, om de nånsin skriver nåt vettigt så skrapar de ändå bara på ytan. Minns fortfarande sena tonårens Darling med värme i hjärtat, den enda tjejtidning med brains som nånsin funnits.

Ibland när jag är på tidningsförlaget så blir jag helt matt av alla tidningar. Inte direkt förlagets egna utan snarare att det finns så himla många och att de flesta är så himla lika. Vem läser dem egentligen?

Stans bästa och sämsta thaimat

Jag älskar Pad Thai nästan mer än själva livet. Stans bästa finns förvånande nog på grillkiosken vid brofästet på Lilla Essingen. Stans sämsta har jag egentligen hur många aspiranter som helst på men utan att ha smakat så gissar jag att vinnaren finns på bilden ovan. Inköpt nyss i KS Solnas entré.

Padmisären känns ändå okej för om två veckor ligger jag på en playa i Thailand och slurpar the real deal.

Gillar ni Thaimat? Har ni nån restaurang att rekommendera?

Hur mycket kaffe dricker du?

Vi kanske borde sluta ses såhär. Men vi kan väl vara kompisar?

Förr drack jag ca tre koppar om dagen. Nu vet jag inte men det är garanterat mer än så. Tunga tentaperioder har gjort sitt och jag har blivit en riktig kaffemoster. Men när dricker man för mycket kaffe? Finns det nån magisk gräns? Ska jag vara orolig om det är så att jag dricker t.ex. sex koppar om dagen? Är jag helt normal? Ska jag skriva till Bullen? Finns Bullen ens kvar?

Hur många koppar får du i dig på en dag?


(Och oroa er inte för att jag förstör måndagskvällen med kaffegrubblerier. Det här är ett tidsinställt inlägg. Just nu sitter jag med mina vackra vänner och dinerar på en av stans bättre restauranger. Kanske bokar vi en lyxig weekendresa också.)

Pippa snabbare än kungen

Jag vet att den sprids som en löpeld på nätet men kanske kan jag glädja nån stackare som är lika trög som rubriksättaren på DN?

Andra chansen - äventyret

Att resan till Nyköping skulle bli ett litet äventyr var jag förberedd på. Däremot var jag inte förberedd på att lamporna på E4:an skulle ta slut efter Södertälje och att det sen skulle vara en tur genom ett kompakt mörker där man inte hade minsta aning om vart vägen tänkte ta vägen. Har analyserat mig själv så mycket utifrån denna händelse att det nästan förtjänar ett eget inlägg. Jag var iallafall rädd större delen av vägen och bestämde mig i höjd med Gnesta att jag inte tänkte köra hem. 

Även om inledningen av showen grusades av funderingarna på hur fan vi skulle komma hem så var det fantastiskt att vara på plats. Vi satt långt från scenen men slapp parkett vilket inte hade varit bra med en sexåring. Dessutom hade vi Greenroom väldigt nära så vi hade stenkoll på vad Sarah och artisterna sysslade med där inne, kul!

Lovisa var tagen av allt ljud, ljus, alla kändisar och saker att titta på. I början var hon mest tyst, sedan pratade hon lite och när Sean Banan körde igång klappade hon mer intensivt än vad jag någonsin har sett nån göra förut.

Vi dröjde oss kvar på arenan av olika anledningar. Kul att se när journalisterna köade och slogs för att få komma fram till artisterna.

Lösningen på mörkerkörningsproblematiken hette Scandic Brunnsgatan. Lovisa undrade om de verkligen hade tänkt att hon skulle ha en så stor morgonrock som de lagt på hennes säng... 

Vi delade en räkmacka i sängen och somnade sen som två små stenar. Längesen jag sov så gott. 

På morgonen tog jag en dusch och sen var det bara att hoppa i gårdagens svettiga outfit. Det var milt uttyckt varmt på arenan... Tandborste hade jag inte heller och morgonfixet ordnades med produkterna ovan. Kan meddela att man får en fet hinna i ansiktet av Locobase medan Dove Fresh lotion svider betänkligt i området kring ögonen.

Lovisa däremot hade inga problem med morgonfixet. Hon t.o.m. sov i gårdagens outfit och hade det allmänt fint framför barnkanalen.

 Scandic chockade med en riktigt, riktigt bra frukost. Att jag intog den mittemot en epilepsiframkallande kanin gjorde faktiskt ingenting, tvärtom. 

 Lovisa trodde att artisterna bodde på vårt hotell men det visade sig bara vara SVT:s crew. Annars hade jag kunnat gosa in mig hos Thorsten, tror han hade kunnat uppskatta min råa, naturella look. Och så hade jag nog delat marängswiss med Sean för det var banan i den.

När vi skulle åka och jag tog in Do not disturb skylten utbrast Lovisa "aha, där är Thorstens skor!"

På vägen hem var det ljust, jag såg vägen och körde som en Gud. Vi lyssnade på Mellolåtarna, sjöng med och pratade om tävlingen och livet. Även om själva Mellokvällen var en otroligt häftig och rolig upplevelse så var det ändå umgänget vid frukosten och snacket i bilen som var helgens bästa. Är väldigt glad för att jag är så kass på mörkerkörning!

Hur vet man att man har somnat i tv-soffan?

Svar: När man mycket, mycket plötsligt börjar undra varför nyhetsuppläsaren dillar om att Putin är med i Mello.

Gonatt.

Vi ska se andra chansen live i Nypan imorgon!!!

En kompis hade vunnit biljetter till andra chansen men hon kunde inte gå så det blir Lovisa och jag som tar bilen till Nyköping imorgon kväll!

Lovisa är superglad och förväntansfull och jag kan erkänna att jag är rätt exalterad jag med. Sen är det kanske lite olika saker vi ser fram emot och funderar över. Lovisa tänker på att Sean Banan är gullig (men inte i klass med Ulrik Munter), på vilken färg det kommer vara på stolarna och på att det väl är så att de som sitter hemma kan se oss medan vi inte kan se dem. Jag tänker mer på att det ska bli skitkul att se det live efter alla år i tv-soffan. Och så lite på Thorsten och Dynazty kanske.

Vem tycker ni ska vinna hela skiten i Globen sen?

Bloggtips

Jag vet ju inte vad ni har för typ av humor men det här är en av de roligaste bloggarna jag vet just nu. Missnöjesjournalistik på riktigt hög, eller snarare låg, nivå!

Ros eller ris à la Malta?

Vi håller på att planera vårens tjejresa och funderar på om vi skulle ta och åka till Malta. Har mest hört gott om det men också nån negativ kommentar om att karlarna är väldigt "på" där. Det kan ju vara både en fördel och en nackdel men i vårt fall känns det mest som det senare. Samtidigt är det inget vi inte kan överleva, hehe.

Nu undrar jag om ni har några tips eller tankar? 
Ros eller ris (à la Malta)? Förlåt, kunde bara inte låta bli...