Grattis bloggen

Ett år idag! Jag skulle såklart kunna skriva massor om mitt första bloggår men det får bli en annan gång. Nöjer mig med att allra ödmjukast konstatera att jag verkligen gillar bloggar, både min egen och andras.

Bild från det stillsamma ettårsfirande jag ordnade för bloggen

Ingen ärtsoppa

Torsdagkvällar är en av de bästa stunderna på hela veckan. Inte bara för att det är en bra tv-kväll utan också för att man har fredagen och sen hela helgen framför sig. I like!

Kvällens Efterlyst kändes annorlunda. Polishögskolebruttan stakade sig bara en gång och GW hade hittat på några nya grejer att prata om, guldfiskar t.ex. Gissar att allt är tillbaka till normalt nästa vecka.

Nu ska jag ge Stina Dabrowski eller Lundberg (eller om hon är gift med någon annan den här veckan) en chans och se på "Debatt" på 1:an. Har inga stora förhoppningar men spelar roll - det är torsdag!

Steget efter

Det känns som jag inte hinner med. Just nu snurrar allt aningen snabbare än vad jag gör helt enkelt. Jag skulle behöva anställa lite folk som kan hjälpa mig att sköta mitt liv. En personlig assistent, en personlig tränare, en kock, ett hembiträde, en mental coach och så en finansiär som ger allihopa lön.

Ond VAB-premiär

Idag vabbar* jag för första gången. Ringde nyss Försäkringskassan för att ställa lite frågor om hela den här vabprylen. Efter att ha knappat mig runt ett par varv och sedan knappat in mitt personnummer två gånger upplyser de mig om att "kundtjänsten har hög arbetsbelastning just nu, var god försök senare". Jag är inte ett dugg god, jag är ond.

Företeelsen är inte alls ovanlig, jag har varit med om det hos såväl myndigheter som privata företag och jag blir lika förbannad varje gång.

* vab, vabb, VAB, hur "stavas" det egentligen?

Kärleken till Kate

Först kändes den så simpel (kärleken alltså) men nu när jag lyssnar på "Désenchantée" på Youtube så inser jag att det är kungligt att gilla Kate Ryan!

Hel

Jag har iallafall aldrig haft hål i tänderna. Det älskar jag att skryta om så jag återkommer säkert till det i framtiden.

Kaputt

En sak som är ganska konstig är att jag som aldrig är sjuk är förkyld.

Halvkul att ha rätt

Plockar upp en gammal tråd och meddelar att de andra på bussforumet jag gick med i var i en helt annan kaliber än jag, inget deltagande från min sida alltså. Just nu bryr jag mig nästan inte alls om regnr, jag är alldeles för upptagen med att kolla hur trasiga bussarna är. De flesta är mer än redo för skroten. Min teori om att 1:an körs med de äldsta bussarna och kommer få nya, fräscha sist av alla har bekräftats via initierade källor inom SL/Busslink. Ha!

Kul att ha rätt, mindre kul att behöva dras med de där skitbussarna ytterligare ett till två år.

Om du tänker åka 1:an framöver så glöm inte hörselskydd, hjälm och egen stol (om du vill sitta alltså).

Negativ

Jag har varit så sur, arg, förbannad, ledsen, trött och bitter den här veckan att det kan få räcka för hela året. Börjar dessutom bli förkyld, känns som jag har svalt en halv Essingeled full med PM10.

Efterlängtad tjejmiddag ikväll. Jag siktar på Ipren, vin och gott sällskap om än på lite avstånd.
The only way is up var det någon som sa nyss!

10047

Det var den 5/12. Hittade inte den svenska sidan men här kan man räkna ut hur många dagar man är. När jag räknade i juli kom jag visst fram till den 4/12 men jag räknade nog fel då. Eller så blev det fel nu. Spelar ju ingen roll nu iom att jag ändå missade med rätt rejäl marginal...

10.000 dagarsklubben

Förresten så lyckades jag visst missa min 10.000-dagarsdag. Första gången jag räknade på det var i juli. Sen glömde jag såklart datumet men jag kom ihåg att det var i december. I november satt pappa och jag på Staten Island färjan i New York och räknade igen. Jag minns att det att det skulle vara på Emmas eller mammas födelsedag, dvs 5:e eller 6:e december. Ska kolla på nätet och se om jag orkar räkna baklänges. Tveksamt.

Apropå Guldbaggegalan så har jag visst missat varenda svensk film i år. Okej att jag går på bio max en gång vartannat år men ändå. Nu delar Nils-Petter Sundgren ut pris. Jag har av misstag rapat på hans telefonsvarare en gång för jättelängesen.

Börsras, ointressant handboll och en socialminister som inte kan släppa till och låta alla gifta sig på lika vilkor. Suck. Nu återgår jag till brytihopenskvättläget.

27,5 partiklar

Igår fyllde jag 27,5 men jag är så trött att det känns som jag fyllde 50. Minst.

Har på sistone funderat en del på det här med avgaser, utsläpp och skadliga partiklar. Såg nyss ett inslag på nyheterna som gjorde att jag bara vill springa ut och pilla bort varenda dubb på däcken på vår bil. Känner mig som en riktig miljöbov som borde beläggas med frippel trängselskatt trots att jag knappt minns när jag körde sist.

Och nu handlar det om Johanna Sällström på Guldbaggegalan också. Nej, jag måste nog bryta ihop en liten skvätt.

Äckligt

Det känns inte fräscht när man sätter sig på toa på jobbet och känner att ringen är blöt. Troligen är det någon som har skvätt vatten från händerna på sin väg mot pappershanddukarna. Det obehagliga är att man inte kan vara säker på att det är så...

Efterefterlyst

Lite tankar efter programmet:

* Säsongens Polishögskolestudent stakade sig massor precis som de brukar i början. Dessutom avslutade hon varje ärende med att gå ner till ett hest röstläge och le porrigt. Opassande.

* Jag vet inte hur många gånger GW har förklarat vad modus operanda är. Jag kräks.

* Jag vet inte hur många gånger GW har upplyst oss om att kniv är det vanligaste mordvapnet i Sverige. Tror han säger det varje gång. Jag kräks.

* Just idag avhöll GW sig från att berätta att i USA är skjutvapen det vanligaste mordvapnet. Det gör inget för det vet jag redan.

* Det enda nya han lärde mig var att läkarstuderandes föräldrar lever farligt. Giftmord är mycket ovanligt i Sverige men när de förekommer så är det förslagsvis en läkarstuderande som tröttnat på föräldrarna. Personligen tror jag inte att de behöver vara så jätterädda.

* Förslagsvis är förresten (näst modus operanda) GW's favorituttryck.

(Jag tänker sällan såhär mycket på GW så att ni vet.)

Shit, shit, shit!

Efterlyst börjar NU. Galet! Var har jag varit den senaste trailerveckan? Kollat på "Age of love" på femman troligen, helt förförd av amerikansk låtsaskärlek och annat tingeltangel.

Nu är de kalla kårarna tillbaka, jag tittar fast jag får obehagskänslor. Det är lite som den döda råttan på väg till jobbet. Jag har tvingat mig själv att titta dit snabbt hela veckan för att ta reda på om det verkligen är en råtta. I eftermiddags skulle jag kolla ordentligt men då var den borta. Skönt egentligen.

Vilket stickspår. Efterlyst verkar verkligen otrevligt ikväll.

Bild på Lennart-Eva från tv3.se

Min hemliga blogg, del II

Okej att Alex Schulman är trist men jag kan bli lite avundsjuk på hans ohämmade sätt att spy galla över den ena företeelsen efter den andra. Ibland vill jag skriva något om feta människor men vågar inte för jag vill vara aningen pk. Ibland vill jag skriva skit om säljare men de flesta av mina kollegor är säljare så det går inte. Ibland vill jag störa mig på vissa mamma-manér men det kan jag absolut inte för då kan jag förolämpa någon jag känner. Och så vidare...

Jag skriver dessa inlägg i huvudet och för det mesta räcker det så. Då och då svämmar det över och i fantasin flyr jag till den hemliga bloggen som inte finns. Vill starta den men ingen skulle hitta den så läsarantalet skulle bli obefintligt. Här ökar det sakta med säkert däremot och det känns jättekul!

Heppåer.

Det regnar här i Stockholm idag...

...och jag var tydligen den enda föräldern som inte hade märkt det för Lovisa var enda barnet utan galonisar på dagis i morse. Hoppas hon inte blev helt genomblöt min stackars lilla plutta. Längtar så oerhört mycket efter henne just nu.

Igår gav jag Gynningprogrammet en chans. Tycker att det bitvis var roligt och bitvis oerhört tramsigt. När de nyblivna päronen visat sin förlossningsfilm och fröken Gynning freakde loss med en rosa barngitarr så kändes det så malplacé att jag nästan skämdes i soffan. Alex Schulman framstod som oerhört osympatisk men han kör väl medvetet den stilen fortfarande. Jag tycker att han har överlevt sig själv.

Igår klarade jag även av ett möte som jag både sett fram emot och samtidigt fasat för i ca 1,5 år. Det kändes förbannat bra på alla sätt! Därmed har jag redan klarat av en av de jobbiga saker jag skrev om på nyårsdagen och nu ska jag försöka lägga det bakom mig. Har aldrig haft så stor chans att lyckas som nu!

P.S.

Jag ljög faktiskt lite i några jobbansökningar nu sista vändan. Sa att jag kunde Photoshop. Hade programmet hemma (tack Hanna) och tänkte att det lär man sig på en kvart eller så om det kniper. Ikväll skulle jag äntligen prova. Valde en bild och tänkte trixa lite med den. Tjena, jag kunde inte ens markera. Frågade en kompis på MSN men inte heller det hjälpte. Han gav mig kortkommandot och då gick det. Har nu konstaterat att jag har en PS-version utan markeringsknapp. Så det så.

D.S.

Resultatet ser ni ovan. Fotograf: Jossan

Work in

Såhär har jag det på jobbet.

En sak som absolut har förändrats sedan jag började där är mitt sätt att läsa tidningar. Har alltid älskat både dagstidningar och magasin men läsningen av främst de senare har blivit lite mindre njutningsfull. Jag har pippi på att kolla en massa saker hela tiden istället för att bara läsa. Kanske kommer njutningen tillbaka, kanske inte.

Trivs gör jag iallafall, trevliga människor, snygg miljö, helt ok arbetsuppgifter, nära hemma, deltid osv. De verkar minst lika nöjda med mig som jag är med dem så jag hoppas och tror att jag blir kvar ett tag.

Sådan mor sådan dotter

Lovisa fick en egen dator i julklapp av morfar. När hon vill använda den hojtar hon "data, data" och sen surfar hon loss. Hon tycker att den är mkt roligare än min dator nu. Hoppas det håller i sig...

OD

Tror jag överdoserade lite på bloggen igår så jag håller lägre profil idag. Har istället blivit medlem här, helt sjukt. Ska absolut inte hänga där, bara se om det mot förmodan finns likasinnade blåbussregnrfanatiker. I så fall kanske jag vinkar lite bara.

Bild på min middag, de var inte så goda. Det ska vara svenska kräftor helt enkelt. Om inte annat så är det mkt lättare att prata med dem.

Kolla förresten vad Hanna gjorde igår, jag är alltså inte ensam!

Mkt kräftbilder på sistone, de från tasteline såg lite godare ut än mina...

Språkpolis på ovanligt uppdrag

Helt sjukt men när jag sökte på förfördelad i SAOL/SAOB förut så hittade jag denna mening:
[till FÖR-FÖRDELA under på­värkan av FÖRDELAKTIG]

Haha!

Dåliglivs

Var på Coop Daglivs idag. Same shit, annan ägare. Varför accepterar folk den affären? Det är dubbelt så mkt kunder/m2 än i ngn annan affär i stan, det är inte speciellt billigt, personalen är inte så trevlig, det är alltid sega kassaköer, det är stort utav helvete, glömmer man ngt vill man ha taxi för att åka tillbaka och hämta det (flygplan om det var på en annan våning).

Den stora frågan är varför jag ändå går dit ngn enstaka gång? Varför gör jag det? Och jag måste gå dit igen för jag hade glömt kupongen som skulle ge mig en påse gratis cashewnötter. Suck.

En rolig grej är att igår hade någon hamnat på min blogg genom att googla på "varför ägs dagliv av Coop det tycker jag är dåligt". Jahapp. Jag ska skratta så det ekar inne på ett tomt Daglivs när "Willys" öppnar på andra sidan korsningen.

Jag borde bli antidaglivslobbyist på allvar. Skrev en insändare till Vårt Kungsholmen för ngt år sedan där jag upplyste andra föräldrar om hur dyra barnprylarna är där. Det gör ont i mig när jag ser hur de kånkar iväg på X antal blöjpaket som de betalar överpris för. Det är egentligen deras problem, jag ville kanske mest skadeskjuta Daglivs. Insändaren kom (som alltid när jag skriver insändare) med och Daglivs replikerade veckan efter. Ett pinsamt dåligt svar, jag vann!

På listan över möjliga (men inte dröm-) yrken i förra inlägget lägger jag till:
* Antidaglivslobbyist
* Insändarskribent

Tror inte att ngt av dem skulle generera någon lön att tala om dock.

Drömyrken

Det finns tre grejer jag gärna skulle vilja jobba som. Det ultimata vore att alternera mellan de tre. En dag var i veckan och så fyra lediga dagar. Kör en liten lista:

* Skribent
* Ståuppkomiker
* Högtalarutropare på ARN
(De två senare kanske går att kombinera?)

Vet inte om det behövs några förklaringar men jag vet att jag skulle klara två av dem, ett känns hyfsat tveksamt. Angående högtalarutropare så tror jag att det är något som rätt många drömmer om. När jag jobbade på ICA under gymnasiet så var det alltid fight om vem som skulle få hojta "klockan närmar sig 22 och butiken stänger, var vänlig gå mot kassorna". (Jonas i charken brukade vinna och han jobbar där än så det kanske lönar sig. Eller inte.) Tycker mig ha anat högtalarutroparfetischtendenser i andra sammanhang också.

"Final boardingcall for flight SK969 to Paris, Charles de Gaulle." Nästa gång kanske det är min röst du hör...

Busstove

Nu är det dags att brejka det på riktigt. En grej som länge upptagit en del av min tankeverksamhet är blåbussarnas regnr. Just nu uppehåller jag mig en del kring hur bussarna på linje 1 mår. Att de inte mår bra står klart men exakt hur illa är det?

Intresset för regnumrena väcktes när den första blåbussen gjorde entré på linje 4. Jag tror det var HNW949 eller HNW969, eventuellt HNW839. Alla tre går fortfarande eller har gått i trafik tills helt nyligen. I början fanns bara en och därför råkade jag lägga regnumret på minnet. När de sedan blev fler kollade jag alltid om det var den första eller ej och voila, på den vägen är det.

I dagsläget har 4:an och 1:an samma busspark och troligen så delar 2:an och 3:an (det här beror på vilka garage de tillhör). De senare trafikeras numera nästan uteslutande av några moderna typ hybridbussar (fråga mig inte vad de är hybrider av). 4:an och 1:an är tokförfördelade och körs med rena skrotexemplar. Det saknas säten, avdelare, handtag, knappar och i extrema fall dörrar. Well, fungerande sådana iaf. Ca en gång i veckan står en stackars 1:a och skräpar nånstans längs sin rutt - uppgiven, övergiven och framförallt trasig. Förra veckan kom en bärgningsbil med en buss på släp. Jag kastade mig ut på balkongen och det var gamla HNW969.

Den här veckan har jag inte sett ett enda välkänt regnr så idag har jag klurat ut en teori: man har skrotat de 1:or/4:or som ändå hade pajat, satt in några nya hybridbussar på 4:an och därmed har 1:an fått några av 4:ans gamla. Det är dem jag har råkat se. Alltså är det som jag har befarat att 1:an får nya, tysta, hela bussar sist av alla.

Visst, I'm a freak. Jag lovar dock att aldrig börja kalla bussar för "vagnar". Jag lovar också att aldrig bli lika illa däran som Bussmicke. Jag lovar kanske att sluta den dag då 1:an får nya hybridbussar och därmed nya regnr. Men ni vet, det är som knark.

Avgaser

Ibland får jag avgasorsakad småångest över att jag låter Lovisa växa upp mitt i en stad fylld av Essingeled, S:t Eriksgata och flygplan som dundrar in mot Bromma. Det dyker upp kanske varannan dag och det är lite för ofta. Startar nu uppdrag "släpp alla avgasrelaterade tankar".

Jag är född här, uppvuxen här och jag tänker stanna här. Alltså borde mitt barn klara av att växa upp här hon med. Dessutom är hon faktiskt född i en småstad så har hon ju fått prova det livet också. De tre första dygnen kanske inte är de hon kommer minnas bäst men ändå.

Uppväxtmiljön har redan börjat prägla Lovisa. Hon älskar att titta på bilar, speciellt lastbilar. Hade vi bott i Grötmåla så hade hon väl specialiserat sig på kossor.

Kör en liten ordlista med några av de senast inlärda orden (det kommer även små meningar):
Tia/Tita=Lovisa
popà=morfar, strumpa, ostbågar (de två senare till morfars förtret)
Bii=bil
såa=sova
lappa=napp och haklapp
lamma=ramla
aka=anka och alla andra fåglar
nä locke=Nej Loke (busig kille på dagis)
klocka=klocka (!)
Pia=Pingu (annoying DVD-pingvin)
Pippa=Pippi Långstrump...

Fortfarande en händig man?

Ser på Per Gessle-konsert på TV. Nä, jag gillar honom fortfarande inte men jag får en skön sommarkänsla, dels pga låtarna men också av minnet av min födelsedag förra året. Tror att jag i konsertinlägget kan ha haft drag av tillfällig sinnesförvirring för jag vill (inte) minnas att jag skrev något om att det var bra?

Här skulle jag ha länkat till inlägget från i somras men när jag läste det så insåg jag att taget ur sitt sammanhang så kan man tolka det som att jag är tokkär i PG och det är fel. Ger lite sommarkänsla och länkar istället till hela juli.

Big mama, jag?

Från tasteline.com

Beskrivning av mitt stjärntecken i Plaza Kvinna 200707:
"Den känsliga kräftan är som en mänsklig kameleont. Du anpassar dig efter människorna och omgivningen du befinner dig i. Du styrs av månen och precis som den är du ombytlig, moody och emotionell. Din familj betyder mycket för dig. Du behöver trygghet och älskar det välbekanta. Kräftan är det varmaste och mjukaste av alla tecken."
Mjuk, varm och moody är jag tveksam till om jag är men annars stämde det ju bra.

Därför älskar vi dig:
"Du är snäll, omtänksam och lagar oss den godaste maten och de smaskigaste efterrätterna. Du är allas vår big mama."

Därför är du jobbig:
"Du är neggig och rädd för allt okänt. Du vill bara häcka hemma och vågar inte göra något kul. Tråkig, mesig och menlös är orden som beskriver dig bäst."

De två styckena ovan är helt uppåt väggarna. Laga mat, nope. Big mama betyder för mig ngt helt annat än vad jag anser mig vara. Visst gillar jag det trygga välkända men jag är inte rädd för allt okänt. Mesig och menlös är väl det sista man kan kalla mig? Och varför är det negativa stycker så sjukt negativt? Tur att jag inte är någon astrobrutta. Egentligen.

Sportåret

De sporter jag är mycket/hyfsat/lite intresserad av är tennis, fotboll, friidrott och alpint. Längdskidåkning är ett trevligt och tryggt bakgrundsljud som påminner om bardomen men det är segt att kolla på.

Såg Sportens Årskrönika på SVT för några dagar sedan. Svensk tennis är som bekant inte vad den har varit och avhandlades på pinsamma 20 sekunder. Allsvensk fotboll (och tyvärr våldet omkring) fick hela inledningen av programmet och fjärilarna i magen vaknar. Hur ska det gå för AIK? Vet inte alls vad jag väntar mig men det blir säkert lika läskigt som vanligt. Är alltid nervös på matchdagar och derbyn får mig att må fysiskt illa, särskilt om jag är på Råsunda. Jag vet inte varför jag utsätter mig för det för det är en plåga från start till slut om inte AIK leder stort. Till saken hör att jag i princip aldrig är nervös annars.

I år ser jag fram emot OS i Peking i augusti. Hoppas man kan ha semester då. Under mammaledigheten lyckades jag pricka fotbolls-VM, alpina VM på "hemmaplan" i Åre och friidrotts-VM. Om det blir fler barn så siktar jag absolut på ett OS-år.

Nykär

TV4Fakta är min nya favoritkanal. Massor av bra program, varför har jag inte tittat på den förut? Jo, för att tv.nu inte har med den i tablån men det har min nya tv-site tv-guide.nu
De gör även reklam för ngn typ av bokklubb för kufar som är intresserade av andra världskriget, kanske är ngt för mig. Snart kommer det nog ett program om registreringsnummer på blåbussar, då köper jag inspelningsbar DVD så jag kan titta igen och igen.

Fast nu måste jag sova.

Kul Grammis med lite kräk

Har aldrig gillat The Ark. Inte Salem al Fakir heller. Kent däremot har jag flera skivor med men just nu står alla tre mig upp i halsen. Kent har varit förlåtna ett tag tack vare texten till "Columbus" men efter kvällens Grammisgala så trippelkräks jag. Fast det är inte så allvarligt kräk, inte som vinterkräksjukan. Det var en kul gala och det har gjorts mkt bra musik i Sverige i år.

Vissa frågor lämnas obesvarade när sändningen lider mot slutet:

* Varför filmade de Orup hela tiden?

* Och hur mycket rynkigare kan hans panna bli?

* Var Bildts kavaj på riktigt?

* Var Mauro inte bjuden?

* Varför är Adam och Gry överallt?

Bild från dn.se

Tjockt

Jag vill aldrig ha en platt-TV. Verkar vara den senaste "måste ha" prylen och jag tycker de är fula. Det är mycket mysigare med tjock-TV, så det så. Jag lovar att min tjock-TV kommer bli lika het som Myranstolar, Stringhyllor och 50-talssideboards i teak. Det kanske tar 50 år men ändå.

Die mauer

Bild från svt.se där man också kan se tv-inslag från när muren föll

Såg precis en dokumentär om Berlinmuren på TV4Fakta. Det var lätt det bästa tv-program jag sett i år. Det blir ingen vidare kraft bakom orden men jag tror jag kommer säga detsamma i december. Jag är jätteintresserad av östeuropa i allmänhet, forna DDR i synnerhet och Berlinmuren i synnersynnerhet. Vill se programmet igen, helst nu med en gång.

Jag minns faktiskt kvällen då muren föll, den 9:e november 1989. Alla på TV var glada men mamma satt framför tv:n och grät. Förstod inte då att det var glädjetårar så jag fick inte ihop det riktigt. Nu gråter jag varje gång jag ser de där bilderna. Lite konstigt iom att jag inte har någon anknytning till Tyskland men jag blir så tagen. Kanske väcktes mitt murintresse redan då, jag vet inte.

Nu drömmer jag om en rejäl östeuroparesa för att se det som finns kvar att se. Den enda jag känner som jag tror att jag skulle kunna få med är pappa. Det är förresten perfekt, resesällskap och finansiär i ett. Kanske ska fråga honom?


Jag vid resterna av muren 1996

Äntligen hemma!

It's mine! Tack vare reagudarna och min snälla mamma som hängde på låset på NK. För att klara månaden får jag nog ändå välja mellan falukorv och bankrån...

Bankporr

Just nu hamnar en del besökare på min blogg för att de har googlat på "liggbio + Manhattan". Det lustiga är att flera av dessa verkar sitta på stora företag som Nordea, Swedbank, Carnegie och Bonniers. Porrsurfar folk verkligen på arbetstid från företagets dator?

Att det är sisådär med moralen i Carnegie vet vi ju och det är väl iofs ingen chock att de inte är ensamma.

Är det värre att porrsurfa på arbetstid än att hmm...låt oss säga mammagruppssurfa eller blogga på arbetstid?

NK återtar sitt grepp

Kanske inte passar så bra med tanke på förra inlägget men jag borde aldrig mer sätta min fot på NK. Det är en värld som har varit stängd för mig under ett par år i klorna på Försäkringskassans lägstanivåmammapeng och jag borde ha låtit bli att öppna den igen.

Efter att ha ätit en räkmacka à 109 kronor till frukost så förälskade jag mig i en kofta för 3000 och en väska för 4500.

Det var lättare med falukorv varje dag och en H&M t-shirt à 69.50 i månaden. Då kunde man liksom unna sig båda delarna. Nu måste jag välja och ändå få - just det, dåligt samvete.

Det dåliga samvetet

Kom att tänka på det häromdagen när jag pantade burkar. Det spelar ingen roll hur laglydig eller snäll man är, om man är givmild eller gör sin plikt som medborgare. Kalla det vad man vill men alltid ska man få lite dåligt samvete trots allt.

Man pantar burkar istf att slänga dem, för besväret kan man få tillbaka pengar man redan har betalat när man köpte burken. Numera kan man istället välja att ge pengarna till välgörande ändamål och gör man inte det ska man nog skämmas.

Man lämnar blod och för besväret får man en present. Istället för present kan man välja att ge en mindre summa till välgörande ändamål och gör man inte det ska man nog skämmas.

Suck! Kanske enklast att sluta både panta och lämna blod så man slipper stå där med skammen för att man vill ha sina surt ihopdruckna tior eller ett paraply med käcka bloddroppar på.

Det finns exempel där det är lättare att ge:
* I julruschen frågar expediterna uppfordrande om man vill runda upp. Klart man säger ja, man har ju ändå bara bidragit till kapitalismens värsta köpfest och i längden jordens undergång.

* I kassan i matbutiken tittar den lilla bössan för småmynt sorgset på en och det är klart att man matar den med växelpengarna. Man har ändå inte köpt rättvisemärkt dasspapper och ekologiskt groggvirke.

Jag vet, jag får dåligt samvete för de konstigaste saker.

På G

Har redan tagit ett steg på vägen med de tuffa grejerna jag ska ta tag i det här året. Troligen det enklaste steget men ändå, det känns bra. Imorgon ska ett par viktiga samtal ringas. Känner mig rätt taggad!

BTW så blev det "Age of love" förut...

Decisions, decisions...

Klockan närmar sig 20.00 och jag står inför ett övermäktigt val. Rapports årskrönika eller Age of love?

20

Förresten - jag fyllde 20 år den 20:e juli år 2000. Otroligt soft. Kom att tänka på det nyss när jag var på toa på jobbet.

Första dagisfotot

Foto av ett foto och utan blixt, ingen toppenkvalitet mao. Lovisen hade feber när fotot togs och var inte på strålande humör. Sötast som vanligt ändå!

Billig mail

Satt nyss och försökte logga in på en sida med mailadress: tove 1980 @ hormail . com (men utan mellanslagen såklart). Det funkade inte så det är inte don efter person som gäller.

När jag ändå skriver om trivialiteter så kan jag berätta att min senaste hangup är att få softa klocklag på inläggen. Gud, varför väntade jag inte till 22:22 med att skriva det här?

Closure

Ska försöka sammanfatta förra året lite kort men jag gör ingen "årets bästa" lista som många bloggare gör.

Nyårslöfte inför 2007 (och alla år mellan 2000 och 2006 också för den delen) var att börja spela tennis igen. Misslyckades. Nu tycker jag att jag har misslyckats tillräckligt många ggr för att sluta lova det. Se på fan om jag inte börjar lira i år bara därför!

2007 var året då:
Lovisa fyllde år för första gången

Lovisa började gå

Lovisa började prata

Lovisa började på dagis

Jag äntligen började gå ner i vikt
Jag började blogga

Jag började jobba på riktigt (?)
Vi flyttade från Kungsholmen samtidigt som min kärlek dit växte sig än starkare

Det hände säkert en del annat under 2007 också men det var väl de största grejerna.

Jag har förresten fått en del frågor om gårdagens inlägg. Kanske var det dumt att väcka folks nyfikenhet men jag kommer inte att säga mer.

Bilden har jag lånat av Hanna

Jag talar ut

Det finns två jävligt jobbiga saker jag måste göra i år. Den ena har med min framtid att göra och det andra är en sak i mitt förflutna som jag måste göra upp med en gång för alla. 2008 blir nog inget lullullår men jag hoppas att det blir bra ändå!