It's the end of a decade

Här stod 1980 för dörren, också ett väldigt magiskt år

Det känns lite trist men jag hinner banne mig inte skriva nån årskrönika nu. Dumt när det har varit ett väldigt speciellt år. Årskrönika och decenniekrönika får produceras i början av 2010, ett år som kommer att bli speciellt på sitt sätt, det är jag säker på!

Gott nytt år!

Tack för informationen Coop

Inte ens jag har kunnat undgå det

Vi är perfekta

En beteendevetare uttalar sig och menar att 3-4 år mellan barnen är perfekt. Klart det är, vi har ju 3,5 år mellan våra. Naturligtvis finns det för- och nackdelar med olika tidsspann men jag hade aldrig orkat ha dem tätare än såhär. Är medveten om att jag hade turen att kunna välja och att det inte är alla förunnat.

Hur långt är det mellan dina barn? Var det ett medvetet val eller en slump? Känns det lagom? Om inte, hur långt hade du velat ha mellan dem?

Hot stone massage

Klockan 15.30-17.00 idag befinner jag mig på hot stone massage, eller i sjunde himlen om det funkar bättre som beskrivning. Avundsjuka emottages tacksamt.

Jag sopar igen spåren

Bra tips för att undvika förmanande sopspioner

Mamma i matkoma

Utanför bild: fyra selleristjälkar, tre mackor, latte, nötcreme

Jag är fortfarande golvad efter middagen som var milt sagt stadig. Häromveckan hade jag gått ner alla gravidkilon plus ett par till. Vi behöver inte prata om vad som hände sen. Jag gick ner allt på två månader. Punkt.

Kungsholmen goes Finspång

Fridhemsplan, minerad mark

Jag tänker ofta att jag inte kan röra mig på Kungsholmen och se ut som en påse skridskor. Måste åtminstone hoppa ur morgonrocken och sätta på mig rouge för folk jag känner lurar i varenda buske. Nu sitter jag hos en frissa jag inte har varit hos förut men självklart har vi gått i samma skola och hennes lillasyrras kompis lånade mitt leg under ett par år.

Jag kunde lika gärna bo i Finspång.

Spya är det nya svarta

Blågrönt i kombo med spya kommer bli för 2010 vad denimtightsen var för 2009

Jag vet inte om det är det här kalla vädret som gör det men jag känner aldrig för att duscha. Ändå är jag inte precis självrenande längre. Nu ska jag till frissan och sen fixa en del annat runt Fridhemsplan. Vore det lite dumt att gå i 80-talsmorgonrocken?

Vad är klockan i Beverly Hills?

Skulle ringa Fröken Ur men ringde 90210*. Tyder det på att jag fortfarande är kär i Luke Perry eller bara på att jag är väldigt trött?

* Fröken Ur har 90510

Küken

Kungen och drottningen är på tv, de besöker parken Keukenhof. Så lämpligt. Det får mig att tänka på det här:

Vad säger kungen när han spikar sig på tummen?

- Aj, kuken!

Vad säger drottningen när hon spikar sig på tummen?

- Aj, küken!

Tyckte det var väldigt kul när jag var 14 och ärligt talat så är det lite kul fortfarande.

HVDVRK

Jag tror banne mig att jag har gått och fått migrän. Det är mycket nu och även om det är bra grejer så känns migrän som sur grädde på moset. Dessutom kommer det när jag varvar ner, precis som första gången.

Har förstått att migrän drabbar ca 10 % av befolkningen så era bästa migräntips emottages tacksamt!

Pubertetsaerobics

Jag har koordination som en valpig pubertetskille ungefär. Ändå har jag i nåt förvirrat ögonblick lovat Ting att jag ska hänga med på aerobics. Jag känner inte henne, vad ska hon tro? Enda gången jag har provat aerobics orsakade jag en spricka i en spegel, jag behöver kanske inte säga mer. Det var 1995 och det var egentligen sista gången jag syntes i aerobicsammanhang.

Två fettvalkar vs. lettiskt stål

Idag uppgraderade jag mig och mina två fettvalkar* till ett medelpass. Såg att ledaren var en tjej som brukar leda familjegympa och tänkte fördomsfullt att det blir väl mest små grodorna. Icke. Tjejen var gjord av lettiskt stål och bara öste.

Om du vill veta att du lever till tonerna av Tingeling och lettisk folkmusik så uppsök Vita Balode Andrews pass. Sen lever du inte mer.

* Den ena är magen och den andra är bysten, valkarna är i princip identiska. Jag vet inte om det innebär att jag har stor mage eller små bröst. Troligen båda.

Ge mig fingret

Jag var visserligen fjärde snabbast av 700 tjejer i Kungsholmens gymnasium

Läser i en träningstidning att man har kommit fram till att bra sprinters oftast har längre ringfinger än pekfinger. Det har jag också. Tufft att inse vid 29 att jag hade kunnat sitta här som stenrik sprintpensio nu efter att ha tjänat storkovan på löparbanorna.

Har kollat barnens fingrar och de borgar för en bra framtid så det kanske löser sig för min del ändå. Fast egentligen så trodde jag att alla människor hade längre ringfinger.

Hur har du det med fingerlängden?

Update

Glöm det här inlägget. Jag var tydligen så förvirrad när jag skrev det att det inte är nån idé att jag förklarar. Det är inte som ni tror. Men nu vet jag iallafall varför jag inte blev sprinter.

Svinkallt vemod på nyår

Yes, vintern ska hålla i sig och nyår blir härligt svinkallt. I like! Om jag gillar själva nyår däremot vet jag inte. Det är alltid lite vemodigt och efter 12-slaget brukar en konstig tomhet sprida sig inuti mig. Jag vet att en del hatar nyårsafton och så långt vill jag inte gå, jag gillar det men det är inte idel glädje och sprusch.

Sitter som bäst och filar på en årskrönika och en decenniekrönika. Nej, det var faktiskt ljug men det lät bra. Jag har åtminstone, lite efter alla andra, insett att ett decennium snart är till ända. Och en krönika kommer men det kanske dröjer till 2011.

Hur känner du inför nyårsafton? I år? Generellt?

Åk hellre övriga än samtliga linjer

Kristallklart

Syskonkärlek

De framtida medlemmarna i Kiss?

Det är härligt att se hur en kommunikation börjar växa fram mellan Lovisa och Nils. I början var hon väldigt försiktig med honom, nästan avvaktande. Ganska snabbt började hon hjälpa till vid blöjbyten och stoppa in nappen när han tappade den. De försiktiga klapparna blev sen till kramar, pussar på pannan och "näsande". Nu skiner Nils ofta upp när han ser sin storasyster och nyss lekte de för första gången. De låg i soffan och tittade på varandra och skrattade. Plötsligt räckte Lovisa ut tungan och efter en liten stund gjorde Nils likadant. Så höll de på fram och tillbaka en stund innan jag kom och avbröt med kameran.

Jag har själv inga syskon och blir helt varm i magen av att se hur mycket de redan verkar tycka om varandra. Det ska bli spännande att följa hur deras relation utvecklar sig och förändras genom åren. Jag antar att det kommer bli gråt och tandagnisslan emellanåt men en sak är säker - de kommer alltid att ha varandra.

Helt utan glimten i ögat

Det blir visst aldrig bra i Friskispressen

Ryktet om den här insändaren har surrat ett tag och idag såg jag den. Ärligt talat, vem skriver en så trist besserwisserinsändare helt utan glimten i ögat?

Skämmigt att be om kvittot eller?

Om jag ger bort en sak som inte uppskattas så är det helt okej att mottagaren byter till något annat. Mycket bättre än att vederbörande lägger ut min fina klapp på Tradera och sen dricker öl för pengarna. Eller vad typer som säljer sina julklappar på nätet nu gör för pengarna.

Jag har gjort det

Före. Vad är det som syns i blicken? Rädsla? Adrenalin?

Jag skulle ju inte förrän efter nyår men jag kunde inte hålla mig. Lite lättare, lite smidigare, lite smalare, lite svagare. I'm back!

Julafton 2009

Trollen blev till tomtar med varsinn tomteluva men tomtemamman hade dålig styrning på kameran. Det gör inget för världens sötaste tomtar finns kvar på näthinnan för alltid. Julaftonen inleddes med bubbelpoolsbad, solarium, bastu och långdusch på Kalles jobb. En skön juluppladdning med lätt 80-talskänsla. Lovisa hade superkul och Nils sov sig igenom hela proceduren.

Tack vare matlagningskunniga släktingar så kunde jag sedan helt hålla mig ifrån köksregionerna till allas belåtenhet. Kvällen avslutades med sällskapsspel med svåger och sambo. En bra julafton på alla sätt!

Last christmas

Vår balkong i Fort Lauderdale

För ett år sen hade vi äntligen nått Miami Beach efter två insnöade dygn i NYC. Inget fel på den stan men dels hade jag varit där bara en månad tidigare och dels är sommarkläder i vinterväder inte perfekt. Vi tillbringade merparten av de två dygnen i den hyrda bilen och hade det trots allt ganska bra. Dessutom var det desto härligare att äntligen komma till värmen sen.

Kontrast är väl ordet som bäst beskriver bilderna nedan och jag kan inte låta bli att undra var vi befinner oss om ett år? Klart är att jag älskade Miami Beach och att jag älskar en vit jul!

White christmas 2009

Warm christmas 2008

Mina små troll

Mina små troll sover i varsinn säng. Lovisa är förväntansfull inför sin första riktigt medvetna julafton, Nils däremot verkar helt oberörd. Upptäckte nyss att han luktar trolldeg. Undrar om han har något spex på gång inför morgondagen?

Dyr gran i innerstan

Min karriär som granförsäljare var kort och lukrativ. Jag stod i hörnan Alströmergatan-Fridhemsgatan och Bauhaus var ljusår bort.

Läser i kommentarerna till mitt graninlägg att Sus köpte en tät kungsgran för 199 pix på Bauhaus. Kul. För henne. Vi köpte en halvtät kungsgran för 560 pix vid DN-skrapan. Då hade jag ändå prutat från 650. Är inte granen tät så gäller det att man själv är det. Suck.

Året var 1999 och jag höll i en yxa för första (och troligen sista) gången. Här är Kalle på besök.

Mystiken på Lilla Västerbron

Reklam för nya hotellet i ett av fönstrena på Lilla Västerbron, den fattar jag inte heller...

Nu ska jag berätta en sak som jag inte har pratat med någon enda människa om tidigare.

Varje morgon under hela förra vintern och våren spanade jag från bussfönstret på hur de färdigställde portarna på Lilla Västerbron. Den första port som blev klar fick nummer 20 och redan det kändes skumt, det är ju bara ett enda kvarter. När nästa port fick nummer 14 tätnade mystiken för att vara helt oigenomtränglig när den tredje porten fick nummer 10. Därefter följer nummer 6 och sen är det finito trots att kvartersskylten anger Lilla Västerbron 2-20. Jag hade olika teorier om det hela men de kullkastades vartefter och jag funderar fortfarande varje gång jag åker förbi.

Hitta.se ger inga svar för enligt dem så finns inte ens adressen. Om nån mot förmodan vet hur det hänger ihop så säg det för tusan!

Visa mig din gran så ska jag säga vem du är

Lite flaggor, blandade kulor och hemmagjort pynt från 80-tal och 00-tal

Det slår mig hur olika allas granar är. Då tänker jag inte på själva trädet som sådant utan mer på hur folk pimpar dem. Vår gran kanske inte ser så genomtänkt ut och det är den inte heller.

Hur ser din gran ut?

298 spänn är för billigt

Ärligt talat så får väl de här puckona skylla sig själva. För bara 298 spänn får de en liten lektion i hur nätet (och hela världen) fungerar. Förhoppningsvis lär de sig till en annan gång och så slipper de springa till Konsumentombudsmannen och kosta skattepengar.

Nyrik Anka

Jag börjar fatta varför den här Anka-hypen har fått en renässans. Hon har en egen julkalender på 3:an. Det hade jag missat här i min häckenfull-bubbla. Nu undrar jag mest varför hon har blivit så stor. För att hon är så explicit och osvensk i vad hon än gör? Men är hon inte ett enda jippo? I så fall, förstår hon det själv? Skrattar folk främst med henne eller främst åt henne? Eller stör de sig bara? Jag har som sagt inte hängt med.

Jag är lite ambivalent men jag tycker nog att hon är rätt skön, jag skrattar åt henne på ett snällt sätt. Utom när hon sa att till och med svenskar ser att Simon och Tomas julpynt var plaststenar och inte diamanter. Fair enough om hon inte strax innan hade sagt att hon hade Swarowski-diamanter i sitt julpynt. Hon sa det två gånger så hon vet uppenbarligen inte skillnad på glasbitar och diamanter. Då skrattade jag åt henne på ett elakt sätt*. Nyrik var bara förnamnet.

* Moahahahahaaa-artat med eko

Full häck

Utsikten från vardagsrummet kyler av skallen en aning, skönt

Jag har häcken fullare än vad jag någonsin har haft. Hjärnan är sådär överhettad att jag ibland vänder på ordföljden i en mening eller stoppar in ett ord som inte alls hör dit. Ändå hinner jag faktiskt se vilken idyll det är jag flänger omkring i. Visst är alla stressade men det här underbara vädret bäddar ändå in stan i nån sorts behaglig idyllisk stämning.

Nu ska jag bädda ner Nils i 43 lager och fara fram på stan och idylliskt rejsa ner några vinglande pensionärer med barnvagnen.

Han var så taggad inför ett rejs på stan att han viftade sig till sömns kort efter att bilden togs

Livet hänger på en skör tråd

Använder du tandtråd? Det kan vara livsavgörande och det är aldrig för sent att börja nu. Imorgon däremot så kan det vara kört. Om du aldrig eller sällan använder tandtråd: Ta en tandtråd. Tandtråda. Lukta på tandtråden. Så, nu kommer du att börja flossa för fullt. Tacka mig.

Glöm inte att rösta i högermarginalen sen.

Nästa bloggerska?

"Mamma, ta kort på dig och mig och Nils (i vagnen) och snowracern och julgranen och den där lilla hunden. Gör det!"

Hon har ingen förståelse varken för den bristande kvaliteten på mammas mobilkamera eller på den bristande längden på mammas armar. Efter nio kort hade vi lyckats täcka in alla önskade områden och kunde gå vidare. Hon har en framtid som bloggerska den tjejen.

Pinsamt tips

Finalen av SMS-roulette. Ni som är tvåbarnschockfria har väl tid att kolla på sånt tänkte jag. Själv smygkollar jag när jag tillfälligt kommer ner i en chockdal.

Barnvagnsmarodören

Jag hinner faktiskt se att stan är vackrare än på länge

Jag mår ju illa av att behöva gå långsamt så det här vädret i kombo med barnvagn och en julrushande stad är verkligen en prövning. Idag gick jag snabbast av alla på hela Fridhemsplan och jag såg blickarna. Jävla barnvagnsmarodör tänkte de, ska hon köra på mig? Om jag ska vara ärlig så är det precis det jag vill.

Arbetslösa se hit!

Nu kan du bli kändis, bli förnedrad och få jobb på en och samma gång. Lite kindervarning nästan.

En vårta på bröstet

Vem kom på ordet bröstvårta? Det låter inte helt fräscht när man tänker efter. Tänk om nagel skulle heta dödfingertoppsförhårdnad eller om ollon skulle heta snoppmollusk. Det är lite samma sak men jag är ändå rädd att det blir svårt att ändra benämningen till något fräschare.

Lite hederligt silikon bara

Jag trodde att det var Anders och Sofia som tog varann på brösten men så var det bara lite hederligt silikonkladd. Det blir ingen kärlek i Robinson i år heller. Typiskt.

Rullisternas förbannelse

Jag tycker att Sverige ska sorteras i storleksordning och inte i bokstavsordning. I alla rullister på nätet så kommer Stockholm riktigt långt ner och det stör mig. Är det verkligen rimligt att Sveriges största stad ska komma efter Stenungssund? Det vet ju ingen ens var det ligger. Men före Stockholm kommer det. Alltid.

Det är likadant i mer lokala rullister. Alla delar av stan kommer före innerstan. Alla utom Täby och Älvsjö typ. Samma förbannelse vilar över internationella rullister. Sverige kommer nästan längst ned, efter metropolen St. Kitts and Nevis. Dessutom så slinker alltid Swaziland eller Södertälje in som val och så får man börja om. Rulla, rulla. Rulla lite till. Rulla om, rulla rätt.

Jag lovar att jag på ett år ägnar mer tid åt att hitta mig själv i de satans rullisterna än vad jag ägnade åt att spy ur mig mitt rullistehat här. Om nu nån tyckte att inlägget var lite åt det överdrivna hållet alltså. För mig är det inte överdrivet. För mig är det en stor sak. Men det kanske framgick.

Barnsligt väder

Kamerabatteriet tog slut så mobilen fick duga

Jag vet inte vad som tindrade mest, ljusen, Lovisa eller jag

Jag älskar verkligen vintern. En dag som igår med sol och snö gör mig lyckligare än alla andra väder. I förrgår kväll var Kalle och Lovisa ute och åkte pulka efter middagen och idag har Lovisa och jag åkt snowracer både till mataffären och i backen. När jag drog henne och matpåsen på väg hem kom jag på mig själv med att gå och gapa för att försöka fånga snöflingor i munnen, en ren impuls. Sen gjorde vi snöänglar och byggde gångar och tände ljuslyktor i snön.

En jättemysig dag som jag känner på mig att jag kommer att minnas länge. Nu vräker snön ner och jag är på mitt allra soligaste humör. Vintern rules!

Sköt dig själv och skit i andra

I kommentarerna till mitt öronpetarinlägg väcktes en snart klassisk fråga som aldrig tycks få något svar: Varför engageras vissa så oerhört mycket av andras sätt att leva med och uppfostra barn? Varför blir ens livsval allmän egendom så fort man blir förälder?

Missförstå mig rätt, det är bra att barn engagerar. Jag har bara så svårt för den här mammaskuldstilen. "Jag gör minsann såhär, alltså är jag en bättre mamma än du". Den typen av åsikter uttrycks överallt, implicit eller explicit. När det gäller föräldraskap måste alla få gå sin egen väg så länge det är inom sunda ramar. Hur tänker de där mammorna* som försöker bekräfta sin egen förträfflighet som föräldrar genom att insinuera att andra gör fel?

Nu menar jag inte att de som kommenterade är sådana utan mer att detta är en företeelse som det generellt finns lite för mycket av idag.

* Det är oerhört sällan pappor

Lyssna på Kungsholmen

På väg hem mot gamla Holmen igår

Jag har gjort världens kortaste Spotifyspellista. Det är tre riktigt bra låtar med en riktigt bra gemensam nämnare.

Om nån har förslag på fler låtar på temat så hojta gärna!

Jag är en kärring som har kallt

Igår ringde jag en rörmokerifirma för bostadsrättsföreningens räkning då några har lite problem med värmen. En tjomme svarade och jag sa att jag sökte Tord Persson.

Tjomme (vrålar): Tooord!!!

Tord: Ja...

Tjomme: Det är nån kärring ute på Essingen som har kallt

Jag fick återigen bita mig jävligt hårt i kinden för att inte börja asgarva.

1. Kärring?

2. Jag ringde inte direkt för egen räkning

3. Vilket glimrande exempel på kundvård

Logik à la Tove

När man anser det vara avkoppling att sitta på badkarskanten och peta öronen i 30 sekunder så längtar man till helgerna är över.

Kom loss och börja kvacka

Jag vet att jag just nu lever aningen avskärmad från omvärlden. Jag har missat hela Tigerprylen och inte sett Paradise Hotel på en vecka. Ett ganska allvarligt tillstånd alltså som jag tänkte försöka göra något åt. Går in på Aftonbladet och det första jag ser är såklart Anna Anka. Jag struntar i vad hon vill nu men varför låter SVT:s Debatt henne vara med och diskutera Tigeraffären? Är det relevant i statligt finansierad TV? Var det verkligen så eller är jag ett offer för kvällstidningsjournalistik? Och framförallt - vad mer har jag egentligen missat den senaste tiden?

Tävling: den som vet varifrån jag har snott rubriken får en puss i påsk.

Stockholm har blivit kallt. Och varmt.

Idag var det en riktigt trevlig dag i Stockholm. Nu åkte jag varken bil eller spårbunden trafik utomhus och jag hade heller inte bråttom någonstans. Det kan nog påverka min uppfattning en aning. För en vinterälskande barnvagnsflanör som tog sig fram till fots och med hjälp av buss och tunnelbana visade stan sig från sin allra bästa sida. Tempot var kraftigt sänkt överallt. Folk visade varandra en aning hänsyn och småpratade spontant här och var. Mammor med barnvagnar väjde undan för varandra istället för att blänga under lugg och bara rejsa på. På tunnelbanan fick jag höra om en 77-årig dams resa till Kitzbühel 1973. Bara en sån sak.

Så visst har Stockholm blivit kallt men samtidigt varmare än vanligt. I like!

Han vattna sina fålar fan

Han ser lite tveksam ut

Lovisas godnattsång för Nils igår kväll: "Staffan var en skalledäng vi tacka nu å gärna, han vattna sina fålar fan alltför den husa stjärna." Hon sjöng samma vers om och om igen och de första gångerna fick jag bita mig väldigt hårt i kinden för att inte bryta ihop av skratt.

Tidsresa på Kafé Valand

Fler och bättre bilder finns bland annat här

Idag åt jag lunch med Nils och mamma på 50-talet. Om man är fikasugen, småhungrig eller nostalgisk i kvarteren kring Odenplan är ett besök på Kafé Valand ett måste. Här stöter man på företeelser som man inte hittar på något annat ställe i den här välpolerade stan:

* Lunch för 55 kronor

* Endast kontant betalning

* Inte en vit vägg så långt ögat når

* Ingen micro till eventuell barnmat

* Inget plågsamt musikskval i bakgrunden

* Ingen chai, ingen soja, ingen latte whatsoever

* Porslin som är handdiskat av en person med mycket dålig syn

* Toa med minusgrader och kökshandduk att torka händerna på

* En ägarinna som har stenkoll på sina gäster och ser till att de uppför sig som hon vill. Gud nåde den som glömmer släcka på toaletten eller lämnar dörren dit öppen. Vargavintern på dass vill man inte ha strömmandes ut i övriga lokalen.

Det är slitet men allt är intakt från 1954 och jag kan kan inte annat än älska det! Nu bor det visserligen en ganska stor 50-talsnostalgiker i mig men jag tycker att även den mest minimalistiska Stockholmare borde kunna se Valands bedagade skönhet. Eller?

Lusigt bra bloggvinst!

Jag undrar om inte vinden vänder (inte bokstavligt alltså) snart. Jag har vunnit en svinfin, snordyr body åt Nils hos Kaos-Anna. Har suktat efter en sån sen innan han föddes och så går jag och vinner en. Det måste ju vara ett tecken på något. Tur kanske. Eller barmhärtighet.

Uppfriskande pisk

Vilket tjat det är om det här snökaoset. Nils och jag har trotsat kylan och varit på kvällspromenad. Vi tyckte att det var uppfriskande med lite snöpisk i fejan, men det är vi det.

Er tvåbarnschock i etern

Jag hade tänkt skriva ett inlägg om att bloggen kommer hålla stängt ett litet tag. Den har gått från att vara min BFF till att befinna sig längst ned på prioriteringsordningen. Inte en helt lätt insikt men just nu är det så livet ser ut. Samtidigt så känns det onödigt att sätta upp regler, det får bli som det blir helt enkelt. Bloggosfären snurrar vidare och jag lär säkerligen titta förbi då och då.

Hälsningar från er tvåbarnschock i etern

Glad lucia!

Gissar att jag är lite blödigare än vanligt men ändå. När Lovisa provade sitt livs första luciakrona så kom det faktiskt en tår. Min lilla dotter håller på att bli en ganska stor liten tjej.

Those were the days

Första vinteroverallen matchar med mössan, senhöst -07

Såg veckans dagismatsedel hos Lennart och kom att tänka på svunna dagar. När Lovisa började på sitt första dagis så frågade jag om man inte kunde få veckans matsedel utskriven i förväg. Personalen sa att det skulle nog gå bra, det var ändå en annan mamma som fick den för att kunna planera veckans middagar.

Planera veckans middagar? Ursäkta, jag visste inte att personalen pratade grekiska. Tydligen var det bara jag som var mån om att sätta på mitt lilla flickebarn mörka kläder de dagar då det var fläckvarning på dagismaten.

Det här var alltså på den tiden då jag även matchade hårspännena med färgen på blöjresåren. Idag är jag glad om ingen av oss anländer helnäck till dagis.

Blåkulla nästa

Same old

Häromdagen sa jag att jag såg ut som en häxa på förstasidan av lokalblaskan. Lovisa blev helt till sig och ville titta på häxan. När jag pekade på bilden såg hon besviken ut. Ska jag ta det som en komplimang eller som ett tecken på att hon är trött på att alltid se samma gamla häxa?

Dammsmak i munnen

Det känns sådär när man tar en stor klunk från vattenglaset vid sängen bara för att inse att det nog har stått ett par dar. Eller en vecka.

Pizzapaj

Apropå felhörda låttexter så fick jag nyss en aha-upplevelse som blev en nähä-upplevelse. Jag hörde Dean Martins "That's amore" i nån reklam och garvade åt att jag alltid har trott att han sjunger om "pizzapie". Kom på att det måste ju vara "piece of pie". När jag nu skulle skriva ett blogginlägg om detta så Googlade jag först för att inte göra bort mig helt. Nu gör jag väl bort mig ändå för han sjunger visst om pizzapaj. Trots att jag har varit i USA ganska många gånger så har jag aldrig ätit det.

Vad tusan är pizzapaj? En paj med pizzasmak? Eller syftar han på mångubben? Hur kan den vara en pizzapaj? Är låten på allvar? Frågorna hopar sig.

Borde ringa min Dean Martinfrälsta pappa men klockan är i mesta laget, annars skulle han nog uppskatta mitt plötsliga intresse. I somras pågick till och med en diskussion om huruvida bebisen skulle kunna heta Dean i förnamn och Martin i andranamn.

Man blir ju lite sned

Den här typen av julstjärna gör mig riktigt sned

Efter en promenad kan jag meddela att det är förvånansvärt många som har snedhängande julstjärnor. Jag lägger ingen värdering i det, jag bara konstaterar.

Värre än trebarnschock

Jämfört med den huvudvärk jag drabbades av igår så skulle nog inte ens en trebarnschock vara något att pipa om. Tänker inte vältra mig i sjukdomssnack utan nöjer mig med att konstatera att jag stryker det senaste dygnet ur minnet. Nu drar jag ner på tempot och fokuserar på det viktigaste ett tag. Det är ju superlätt såhär precis innan jul.

Blommor och bin

Den här typen av konversation har utspelat sig hemma hos oss ett par gånger de senaste dagarna:

Jag: -Det var innan lillebror fanns

L: -Men då fanns han i din mage

Jag: -Nä, han fanns inte där heller

L: -Jo, han har alltid funnits där

Efter att ha protesterat lite lamt så har jag gett mig. Har inte känt för vidare diskussion men jag undrar om inte frågan hänger i luften.

Hur tar man den där diskussionen om blommor och bin? Vid vilken ålder brukar de börja fråga?

Det regnar i vaniljen

Det är väl ganska vanligt att folk hör fel på låttexter va? Den senaste jag kan komma på som jag har sjungit fel på i modern tid är Rihannas "Umbrella".

Hon sjunger: "Now that it's raining more than ever".

Jag hörde: "Now there's rain in my vanilla"

Sjöng glatt med och trodde att det var något lite dirty som jag inte fattade. Blev tagen på bar gärning av Kalle som fick sig ett skratt. Av en händelse sprang jag på en blogg med felhörda låttexter nyss. Det var då jag kom att tänka på vaniljen. Och på det här inlägget.

Har du nån skön felhörning du vill dela med dig av?

Var ligger Tjeckoslovakien?

Det blir inte helt pedagogiskt att spela mitt gamla Flaggspel med Lovisa känner jag.

Husarrest

Just nu är det inte tvåbarnschocken som skapar bristen på inlägg. Jag kommer bara inte ut och får nån inspiration. Sitter alltså inte gömd hemma för att jag i lokalblaskan råkade beskriva mina kvarter som "ett ställe som är så dött att man kan tro att nån har släppt en bomb över det". Nej, allt är den där feberns fel.

Den här eviga bajslukten

Golvvärme i badrummet är mysigt. Om man inte har en blöjhink där inne det vill säga. Doften av flamberad bajsblöja är allt annat än angenäm.

Det pips i mammabuskarna

Häromdagen gick jag förbi ett mysigt lunchhak/café på Hantverkargatan och tänkte att jag skulle gå dit och äta nån dag. Sen såg jag skylten om att barnvagnar inte var välkomna. Blev lite besviken initialt men tänkte att det har andra fördelar.

Vet dock att det pips från mammabuskarna (och pappabuskarna) när restaurangägare gör såhär. Jag piper inte. Jag förstår dem faktiskt hur diskriminerande det än må vara. Så länge det finns andra ställen där jag är välkommen med mitt barn så är det ok. Jag vill också kunna sitta i lugn och ro utan barnskrik ibland, både nu och i framtiden.

Tycker du att det är ok att förbjuda barn/barnvagnar på vissa ställen?

37,5 and counting

Jag tror inte ett skit på Kan Jang längre. Ska leta upp spikmattan och se om den funkar mot feber.

Kan Jang så kan jag

Psykologisk

Jag tror varken på spöken, horoskop eller tomten. Däremot så tror jag på Kan Jang och på spikmatta även om jag bara hann använda min ett par gånger innan den försvann så egentligen vet jag inte. Det är nog mest psykologiskt alltihopa men lika bra för det.

Vad tror du på för konstiga förkylningskurer och andra troll?

No comments

Jag fattar verkligen att det är högst ett fåtal, om ens någon som bryr sig men jag behöver säga det här ändå: Jag hinner inte riktigt kommentera på andra bloggar just nu. Ofta hinner jag inte ens läsa men jag återkommer när tvåbarnschocken har lagt sig, tills dess tittar jag kanske in lite sporadiskt.

Pust, nu kan jag slappna av mellan chockvågorna.

TV-politik

Om du ser på Parlamentet på TV4, "hejar" du då på det lag som har den färg du håller på i den verkliga politiken?

Scuzi, auto moisto

Jag har ju raljerat över det här tvåbarnsmammeriet och dess svårigheter. Härmed kommer en offentlig ursäkt till mina fellow tvåbarnsmorsor. Igår tänkte jag njuta av en tur till ICA Maxi i min ensamhet (klassisk tvåbarnsmammegrej tror jag?). Jag skulle lyssna på bra musik i bilen, ta en kaffe i kundtjänst och skriva ett blogginlägg från den medhavda datorn. I mina desperataste stunder så funderade jag till och med på om jag kunde köpa en kvällstidningsbilaga och sätta mig på kundtoaletten och läsa.

Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Jag lämnade ICA Nazi med en brännande huvudvärk.

När jag körde in i garaget immade hela bilen igen. I min förvirring glömde jag hur man får bort imma och tryckte desperat på alla knappar. Garaget var ett eldorado av bilar, pelare och springande barn. Jag stod i vägen för allt och alla och min kombi kändes plöstligt lika smidig en långtradare.

När jag väl klev ur beklagade jag mig för mannen bredvid som tydligen bara pratade italienska och väldigt lite engelska. Scuzi, auto moisto mumlade jag och gick.

En liten tröst

Och så är det ju inte varje dag man är på båda löpsedlarna

När jag återvände till garaget andades jag ut. Tills jag öppnade bakluckan för att lasta in. Den var full av två vinterdäck och två sommardäck.

Lastade in i baksätet och såg fram emot att komma hem. Jag kom till Fredhäll innan bilen immade igen så mycket att jag fick akutstanna mitt i gatan.

Vad jag lärde mig? 1. Var bortimningsknappen sitter. 2. Aldrig mer en lördagkväll på ICA Maxi.

Tack Victoria!

Nästan lika bra som 10 miljoner

Jag vann Kungsholmens litteraturpris! I tisdags gjordes vinnarintervjun och sen dess har jag varit tyst som en liten mus för reportern sa att jag skulle vara det. Idag kom tidningen ut och jag fick också veta vem som nominerade mig, det var min bloggkompis och nästangranne Victoria. Vi har aldrig träffats men jag vet att hon hänger på ICA Maxi och att hon nästan bor på Kungsholmen. Kort och gott verkar hon vara en riktigt bra tjej. Hennes blogg ska ni absolut läsa för ovanpå de andra attributen så har hon skön humor!

Vi ses i Blå Hallen 2019!

Rosenknoppsdoftande tvåbarnschock

Är det inte lite roligare att läsa nu när jag äntligen har fått den där tvåbarnschocken? Kanske något färre inlägg men samtidigt lite härligt när allt inte är sådär rosenknoppsdoftande som det har varit under ganska många månader.

Nästan så jag tycker det själv faktiskt.

Tove, en blek kopia?

Jag funderar över det här med Idol-Tove. Jag vet inte hur bra det är för min image att jag har fått en 12 år yngre, apsnygg efterträdare.

Vad tror ni?

Julgrisen

Jag har bestämt mig. Träningen får vänta - jag börjar i januari som alla andra. Först ska jag äta mig riktigt trind i jul.

"Det här är inte så snyggt skött av oss" *

Jag stöter på

Är det bara jag som tycker att det har gått drygt två arbetsdagar sedan den 17 november? Har noterat varje gång jag har ringt och är nu uppe i sammanlagt 7 "påstötningar".

Det är Försäkringskassespråk för att ringa och fråga vad det är som (inte) händer. Jag vill alltså bara boka ett besök.

* Dagens handläggares utlåtande om mitt ärende, no shit

Tips på bra concealer?

Vet ni nån bra? Gärna inte nån fånig touche éclat som man har under ögonen utan snarare nån som trollar bort hela ansiktet.

Tack på förhand.

På hörselmottagningen

Receptionist till dam i 60-årsåldern:

-Har du hunnit göra hörselprovet?

Dam:

-Va?

Det gäller att slå dövörat till

Hörsel eller ej - en glad lax är han för det mesta. (Första leendet jag lyckats fånga på bild, 091202)

Om ett par timmar ska vi vara på Karolinska för att göra hörseltest på Nils. De har försökt två gånger på Danderyd men lyckas inte mäta hörseln på höger öra. Antingen har har något skräp i vägen sedan livet på insidan eller så hör han helt enkelt inte på det örat. Om det skulle vara det senare så kan jag faktiskt se en fördel med det - han kan till skillnad från resten av familjen lätt sortera bort åtminstone hälften av mitt babbel. Dessutom finns det snygga hörapparater nuförtiden hälsar vår rejäla BVC-dam.

Den som vill och hinner får gärna hålla en tumme för att det ändå bara är lite skräp.

Update

Vad det än var så hade det skräpat klart, killen har perfekt hörsel. Jätteskönt!

Två barn är fler än ett

Första dagislämningen precis avklarad och chocken är på nedåtgående efter en peak vid 9-rycket

Eftersom jag vet att många vill att jag ska få en tvåbarnschock så kan vi säga att jag har fått det nu. Den har dock inget med barnen att göra utan det är som vanligt det manliga släktets fel. Hade det inte funnits så hade jag:

1. Inte haft två barn

2. Inte haft en sambo som har bytt jobb och därmed inte längre kan lämna på dagis på morgnarna

Långt från Kungsholmen

Plötsligt är inte bara tv där utan hela min omvärld - aprilmorsor, bloggare och Facebookpolare. Alla vägar verkar bära till Ullared. Men var ligger stället? Och vad är det för namn egentligen? Vem är Ulla? Och vart red hon? Mystiken tätnar.

Without a trace

Nu är alla Nils tre nappar spårlöst försvunna. Jag är så less på att leta efter nappar. Vet inte hur många sängar, väskor, fickor, bilar, restauranger, lägenheter och länder jag har letat nappar i de senaste åren. Det spelar ingen roll hur många man har, de är alltid borta.

Kan man inte bara montera in nån sorts magnetisk napphållare i barnet redan på BB? Livet skulle bli så lätt.

Försoffad före detta träningsnarkoman

Kör sportbehå till mina söliga promenader, vem försöker jag lura?

Jag har saknat att träna så mycket att jag inte ens har kunnat skriva om det. Jag har försökt tiga ihjäl min längtan. Igår hade så den magiska sexveckorsgränsen passerat, jag är safe att börja träna igen. Men nu har det hänt en konstig grej. Jag har ingen lust. Är inte det märkligt?

Tack för informationen hörrni

Jag tycker att den är rätt snygg, det är värre med ringarna under ögonen

Igår fick jag via mina kommentarsfält veta att jag är homofob, har stor näsa och att jag inte får skriva om fotboll. Anonyma kommentarer kan verkligen vara i en klass för sig.

Charlie och Mattias, kom och ta mig!

Jag städade precis vid datorn och hittade inte mindre än fyra obetalda räkningar. En försvann dessutom direkt igen. Det känns ju sådär. Nu ska jag börja ringa runt och ursäkta mig/fråga om OCR-nummer/tigga om att slippa påminnelseavgifter.

Somliga privatekonomiskrytare straffar Gud med detsamma antar jag.

Älskling, jag vill vara ifred

Den här artikeln lär väl ge ramaskri i mysmesiga Sverige. Jag hade självklart inte velat vara utan Kalle under någon av mina förlossningar men jag tror ändå att frassen kan ha rätt. En vaginal förlossning skulle nog kunna vara effektivare med färre personer i rummet. Dessutom är det kul att leka med tanken på vad alla nerviga mammor skulle säga om det skulle bli en pappafri förlossningspolicy. Det kommer såklart aldrig att hända men ändå.

Lurar ni era barn?

Riktig tomte i 2008 års upplaga

Kalle och jag har en diskussion om huruvida vi med berått mod ska lura i vår stackars dotter att tomten finns. Ni kanske kan gissa vem som står var i den här frågan.

Hur gör ni, kör ni med att man önskar sig saker av tomten eller är ni ärliga med hur det verkligen ligger till?

Lovisas första önskelista, paket och låtsasbokstäver. Frågan är bara vem vi ska skicka den till...